Confession


Till att börja med vill jag bara skriva att jag inte tänker nämna ett ljud om gårdagens plats, förutom möjligtvis att Real blev totalt sönderspelade. Totalt sönderspelade, och inget kan försvara detta faktum. Med detta sagt hoppar vi snabbt över detta ämne!

Sitter här och funderar på att gå och lägga mig, men tänkte först dela med mig nyheten:

- Jag är numera rödhårig på toppen av kroppen!

El Clasico


NU!

http://malinsahlin.blogg.se/images/2010/el_clasico_82962247.jpg


I klistret


Hej på er!

Känns som om det enda jag skriver om just nu är skolan. Vilket inte är så konstigt, det är mycket nu. Men jag ska försöka hålla det utanför, för jag vet själv hur kul det är att läsa om andras läxor när man själv har det lika jobbigt. Vi sitter alla i samma båt, vi gymnasiestudenter. Och när jul stundas är det just vid den här tiden kunskaper ska prövas. Samtidigt. Såklart.

Något som känns riktigt förargligt är att Skol-DM i handboll närmar sig med stormsteg. Det är inte förargligt att spela match, men det som är riktigt förargligt är att matcherna är satta just det datumet vi har studiedag i skolan. WTF! Så gör man inte. Men om allt går som det ska, så tror jag vi lyckades övertala vår tränare att få kompensation. För annars jävlar. Handboll är fantastiskt kul att spela, men det känns sådär att åka iväg när resten av plugget är lediga, vi vill ju också vila. Såklart.

Nej vet ni. Åter till studerandet! Signing off

Första advent


Godkväll!

Helgen har varit mycket bra och trots att det är mycket plugg som nu väntar så känner jag mig ganska lugn. För en gångs skull. Eller jag tror det i alla fall, jag försöker intala mig att allt löser sig och allt blir bra, bara man andas.

Motståndet vi mötte igår var inte av den kaliber jag hade föreställt mig att det skulle vara, de var faktiskt dåliga. Deras fula spel gynnade inte dem heller, vilket förstås resulterade i ett antal utvisningar från deras sida. Rättvisa, förstås. Matchen vanns enkelt och vi vann med mer än tjugo bollar. Säkert.

Nu ska jag lära mig mer om adjektivets komparation på italienska! Mycket nöje.


Idag


Godmorgon!

Frukosten är uppäten och vad som väntar nu är något som skulle ha gjorts för länge sen. Städning. Men det måste göras.

Förövrigt idag är det bortamatch mot IK Tellus som gäller. Jag har ingen aning vad för motstånd vi möter, men tydligen ligger de hyfsat bra till i serien. Vi har dessutom ett försvagat lag, eftersom några har lämnat återbud. Hmm. Hur det går? Det får vi se när matchen är slut runt åttatiden.

Men nu: Städa...

-


Hej på er.

Sitter här och krigar med min engelska. Fruktansvärt tråkigt. Speciellt på en fredag.

Positivt nu


Hej på er.

Sitter här och försöker trycka in spanskan i mitt huvud, det är med blandade resultat jag lyckas med detta. Det är inte alltför kul att redovisa för en klass på trettio pers när man snackar svenska, och än mindre kul är det när föredraget ska hållas på engelska. Men spanska? Bokstäverna och orden ploppar redan nu ut i fel ordning och jag fasar vad som kommer hända imorgon. Men det känns dumt att redan nu att tänka negativt inför uppgiften, jag står faktiskt inte ensam där uppe utan har min mycket kompetente vän Cissi bredvid mig, och folk är så trötta ändå på fredagmornar att ändå ingen kommer vara särskilt uppmärksam om jag säger fel. Så. Positivt positivt positivt!

Snart dags för att lägga sig, det är 6.53-bussen som väntar imorgon. Eller väntar gör den inte, det är den bussen som gäller.

Godnatt på er!

Applåder


Nu har jag varit duktig. Nästan hela engelskan är gjord, spanskan är inövad, italienska glosorna flyter som rinnande vatten, jag kan bli väckt mitt i natten och veta precis vad direkt heter på italienska (subito).

Snart sticker jag och Robin till stallet och sedan vidare mot kyrkan för en omgång pingis. En vanlig onsdag alltså.
Mycket nöje!

Loud


Måste bara spränga nyheten. JAG ÄR LEDIG IMORGON. Oj vad skönt. Förvisso går förmiddagen till det alla skolungdomar lider av varje vecka. Men ändå. Det faktum att jag inte behöver ställa klockan att ringa på halv sju är frihet, vare sig skolböckerna är hemma eller inte.

Förövrigt sitter jag och lyssnar för första gången på Rihannas senaste skiva. Förutom hitsingeln Only Girl är jag lite skeptisk. Visst är det första gången jag lyssnar på alla låtar, men det brukar åtminstone klicka till lite första gången man hör låtarna. Men nu .. ingenting. Men det kanske tar längre tid för vissa skivor att sätta sig.. Eller?

http://musikguiden.blogg.se/images/2010/rihanna-loud-cover_115775045.jpg


Ny kategori


Jag har en ny kategori nu. Handboll. Tyckte det var dags nu. Bra för alla, mycket enklare!

  • Jag har lagt in det mesta från denna säsong i denna kategori. Om jag inte har helt fel. Men att sitta med allt som handlat om handboll i fyra år på den här bloggen.. Känns lite onödigt. Man lever i nuet ellerhur :)

Bittert


Sen mina damer och herrar. Måste jag också berätta att vi för första gången i år blev besegrade av ett annat lag. Med minsta möjliga marginal.

Spårvägen stod för motståndet, ett lag som har fått otroligt duktiga spelare från nästan hela Stockholmsområdet, så klart vi förstod att det här skulle bli en svår match. Tyvärr är det långt ifrån vår bästa sida vi visar upp, snarare tvärtom. Försvarsspelet funkar inte, målvaksspelet funkar inte och framåt är det trögt. I mitten av andra halvlek ligger vi under med så mycket som fem bollar. Vi kommer ikapp, men tappar igen. Men med en sista kraftansträning lyckas vi kvittera med sju sekunder kvar, då händer det som inte får hända. Ett missförstånd. Ungefär hälften av laget förväntar sig att vi ska markera bort alla motståndarspelare, hälften tror att vi ska ställa upp i ett vanligt försvarsspel. Spårvägen tar tillfället i akt och med två sekunder av matchen gör de sista målet och vinner med 25-24. Jag vet inte om en förlust någonsin har smakat såhär surt. Jävlar. Helvete.
Ändå måste det nämnas att trots att vi mötte ett såpass bollskickligt lag som Spårvägen och långt ifrån hade vår bästa dag på jobbet så lyckas vi nästan (sååå nära!!) pressa matchen till oavgjort. Så nära.
Men på hemmaplan, då jävlar!

Underbara lag



Dödsrelikerna


Okej. I am back!

Först. Filmen. Ni vet vilken jag menar. Förväntningarna var skyhöga när vi hade funnit våra platser i mörkret, i mitten på balkongen där inte ett endaste huvud kunde skymma min sikt och där avståndet var perfekt. Jag var redo.
Men.
Jag tror att mina förväntningar var lite väl höga, som de alltid är på vår käre Harry. Som läsare av böckerna förväntar jag mig alltid att de ska hinna filma allt från böckerna och lika besviken blir jag varje gång de inte gör det, trots att jag nu vid sjunde filmen borde ha lärt mig det. I alla fall, direkt efter filmen var slut kände jag mig lite besviken för att jag hade förväntat mig mer, men såhär i efterhand inser jag att det är en omöjlighet.
Dödsrelikerna var otroligt lättsam för att vara den sista boken, vilket var ganska oväntat. Många skratt utbröt under filmen och den var på något sätt väldigt avslappnande.
Men. Och detta är ett stort men. De riktigt stora känslorna saknades! I första delen av Dödsrelikerna är det väldiga känslostormar mellan de tre, och rent fysiskt händer inte mycket, utan det mesta handlar som sagt relationerna mellan dem och mycket disukssioner och prat utbytes istället för riktiga handlingar. Detta avspeglades inte riktigt som jag hade tänkt mig, på något sätt var det ganska nedtonat och det tycker jag var synd.

Men såhär i efterhand och i det stora hela så kan jag inte låta bli att älska Harry Potter. Som alltid. Men, jag kommer alltid att stå fast vid att böckerna är så mycket bättre än filmerna. Läs dem!



Filmen får 7 av 10 bananer.

http://3.bp.blogspot.com/_KtMFqHjKSNE/SxU0SCL_9YI/AAAAAAAABC4/fI5Z_SmKAH4/s1600/strea_l.jpg


Tillit


Oj!
Så lite jag skrivit på sistone. Jag ber om ursäkt för detta.

Livet rullar på och i nuläget är jag lite trött. Jag brukar säga att jag återkommer om saken senare, fast jag aldrig gör det. Men jag ska försöka göra det nu! HehiihO.

Lita på mig :)))

Jag jag jag


Godkväll!

En måndag som denna åkte handbollslaget till Stockholms träningscenter där vi utförde för andra gången kampsporten Taikwando. Fruktansvärt jobbigt men fruktansvärt kul. Gissa vem som är fruktansvärt trött och kommer somna gott ikväll?

Förövrigt måste jag dela med mig om den glada nyheten att på onsdag kommer det inte se ut som en onsdag vanligtvis gör för mig. Ingen ridning. Ingen pingis. Varför? Jo för jag och Nico ska på världspremiären av Harry Potter!! Som jag har längtat. Som jag har suktat. Och nu är det så nära. Dock har mitt minne svikit mig angående vad som faktiskt händer i sista boken. Självklart har jag koll på stora helheten, men detaljerna? Därför pågår nu ett intensivt omläsande av sista boken, jag siktar inte på att läsa den utan att komma halvvägs. Jag har fått uppgifter till ungefär när del ett av filmen slutar så det är där jag hade tänkt sluta. Åh jag är så taggad!!!

http://www.nyhetsverket.se/uploads/mikael/c2639eb3403ef3237319157467e7ebb81233262848295.jpg


Väntar aldrig för länge


Som väntat, en vinst. En storvinst! Vinst med 7-49, sweet. Måste dock berömma Ösmo för att de kämpade hela matchen igenom, trots att det gick som det gick. Sånt är imponerande och sådana lag är svåra att inte tycka om. Trots att de kanske inte är bästa handbollsspelarna så är det ändå häftigt och inspirerande att se människor som aldrig ger sig.
Pappa tog som vanligt bilder men som vanligt är han inte jättesnabb på att plocka ut de bästa och lägga upp dem. Men jag förstår honom, det tar tid. Så låt det ta tid :) Den som väntar på något gott..

Lyfter


Dags för mig och mitt kära lag att ta oss till vad man skulle kunna tro är världens ändå - Ösmo. Det låter avlägset och är avlägset. Laget ligger sist i division fyra så kommer vi inte hem med en vinst i bagaget så har Gud spelat oss ett spratt.

I farten


Far som fotat, som vanligt :)





Confession


Sitter här i mörkret för mig själv och lyssnar förvånande nog på Jimmy Jansson. Ja ni läste rätt. Trots att han är jordens "tjalallalala"-pojken, ungefär 80% av hans låtar innehåller minst ett "lala"-inslag. Men
Det enda jag vill och Flickan från det blå är faktiskt väldigt fina låtar. Perfekt när klockan närmar sig tolv och den enda som är vaken i huset är jag. Faktiskt. Och jag är också mycket medveten att i och med detta erkännande kan jag framstå som lite larvig. Men. Faktiskt. Jag gillar dem.

Däremot. Är Jimmy Jansson inte världens coolaste kille.

http://www.magnussjogren.se/mediagalleri/bilder/Jimmy%20Jansson.jpg



Tills det ryker


Morgon!

Idag är det matchdag och det känns att det var ett tag sen jag lirade. Pirret som inte brukar vara där är där nu. Men sånt är bara kul! Täby står för motståndet och om allt rullar på som det ska så ska de inte vara något problem. Men som alltid; man ska aldrig säga aldrig. Grymt känns det i alla fall att vi leder serien också. Förvisso på en bättre målskillnad och bara två matcher spelade. Men ändå. Vi har startat fantastiskt bra i år och jag tror vi kan tacka Maskbacken för detta. Den jävliga, mentalt jobbiga backen som vi har gått/sprungit upp och ned för jobbigt många gånger. Men jävlar. Det har gett resultat.


Så avlägset


Morsning vägkorsning!

Sitter här och skriver på ett engelskaarbete som ska vara färdigt till nästa vecka. Ämnet är slumområden och min grupp tilldelades slumområdet i Kenya. Trots att jag nu har suttit och skrivit i över en timme om området så är det fortfarande svårt att fatta att andras verklighet är så kolosalt olik vår egen i Sverige. Se bara bilden nedan. Det är såhär de bor. Och här sitter jag i en röd villa framför en dator och skriver det här, och där borta sitter de och hoppas att huset ska stå pall en månad till. Det är så avlägset att det inte går att fatta, och det gör det så lätt för oss att blunda för det. Eftersom det inte ligger i vår närhet är det någon annans problem, någon annan får ta hand om det där, för trots att vi känner medlidande så är det för jobbigt att själv försöka göra något åt det. Men, fan, det här är inte mänskligt. Eller det är det ju, låt mig omformulera. Det ska inte vara mänskligt.


http://www.thehappyrock.com/wp-content/uploads/2009/03/slum-home-kibera-africa.jpg


För dig ska jag göra det tusen gånger om

Repeat


Bibidibabidiboo


Vad fort livet går helt plötsligt. Jag flänger hit och dit och tycker att jag borde ha vant mig vid det här laget. Men icke. Höstlovet fullständigt raderade mina rutiner. Ajdå. En av dessa rutiner är att jag alltid plockar undan alla tusen plagg som ligger på mitt golv varje söndag, något som jag faktiskt gjorde i söndags. Det var bara det att jag behövde göra det idag också, för det såg ut som det var söndag. Ett bombnedslag. Och idag är det tisdag. Möjligtvis kan anledningen vara att min garderob har fått ett rejält tillskott efter London, men ändå. Skärpning.

Sen vill jag också berätta att under Höstlovet la min reservmobil 1 av. Bara sådär. Jag gjorde ingenting förutom att ta bort alla skickade meddelanden, så fick den sitt sista dödsryck och ligger numera i en koma den aldrig mer kan vakna upp i. Den blinkar bara svart och vitt när jag säger på den. Koma. Sorgligt men sant. Så nu har jag alltså reservmobil nummer 2, en nokia som det knappt går att prata i eftersom volymen är helt pajad. Det börjar lukta en investering i en ny mobil.. Tips någon? Jag vill inte ha en Iphone utan har istället funderat på en HTC.. Hum. Ingen kommenterar ju ett skit på den här bloggen trots att ni är några stycken som läser, men om jag skulle få en julklapp i förtid från er så skulle jag önska lite tips :))))

Som socker


Tillbaka


Ja jag lever! Allt blev bara väldigt mycket helt plötsligt. Jag vet till exempel inte hur mycket vi gick under dagarna, men vad jag vet är hur fruktansvärt ont jag hade i mina ben efteråt. Jag och mina ben. Så länge jag kan minnas har det varit så att en lång dag på stan nästintill alltid slutar med en smärta som kan liknas med växtvärk och kramp. Alltså, skitont.
Men nu till något betydligt roligare! En fantastiskt rolig och avslappnande resa. Tankar flög aldrig iväg på något som väntar här hemma, allt jag gjorde var att leva där och då. Och oj. Vad skönt det var. Jag hade tänkt göra ett finare inlägg lite senare om resan i sig, den ger sig inte rättvisa i att skriva om det här.

Lovet avslutades med en tripp till morföräldrarna då pappa och Robin också fick följa med. Supermysig helg.

Nu ska jag ta tag i verkligheten. Läxor.