Näst sista

Så var det bara en dag kvar på året. Märkligt. Tycker det är kul med sådana där årsresuméer men de tar sån himla tid så vi får se om jag hinner knåpa ihop någon. Jag hoppas på det.
 
Har jobbat idag. Jobbar imorgon. "På självaste nyårsafton?" Sa pappa frågande i syfte att likna Karl-Bertils pappa. Men ja, så blev det. Givetvis inte optimalt men det ska nog gå rätt smidigt ändå. Är inte särskilt orolig. Jobbar förövrigt på ett café, passade därför på att sno med hem en tårta som annars skulle ha hamnat i soppåsen, vilket hade känts himla synd eftersom den var löjligt god. Fruktansvärt god. Ska satsa på att sno hem en som vi kan ha som efterrätt mañana. Vi hoppas på att jag kan vara lika lyckosam imorgon.
 

På väg

Skriver detta inlägg faktiskt på min surfplatta! Går ändå helt okej måste jag säga. Om en hal timme ska jag sitta i bilen, men redo för att åka till mormor. Så egentligen borde jag packa väskan och ta en dusch i detta skede, men pappa sitter utanför mitt rum och slår in julklappar så jag har inte tillåtelse att lämna rummet. Kanske ska packa ändå... Vi säger så.

Sjukt olägligt

Mötte dagen med halsont och slemmig hals. Kul. Hade hemskt gärna velat träna ikväll men eftersom det är första dagen jag har ont så kan jag smitta de andra, och det vill jag ju inte, speciellt inte nu när det är match på lördag. Så handduken fick slängas in.
 
Trots min ömma hals hade jag en intervju att beta av, vilken inte gick att hoppa över. Så jag tog mitt pick och pack och satte mig på bussen för en lång lång resa till Bandhagen, där Café Chautaeu (säkerligen felstavat). Intervjun gick bra, ska provjobba där imorgon. Lite oroväckande bara att halsen har velat att stöka till det precis just nu. Det kanske aldrig är lägligt att bli sjuk, det här är inget undantag. Ska göra allt i min makt för att återgå till frisktillståndet så fort som möjligt. Vattenkokaren är redan igång och det blir tidig sänggång ikväll. Men först, Ted!

Inga små lätta moln

Väldigt mörka moln på himlen idag. Typiskt. Jag som ska ut och porträttfotografera. Moln är aldrig fel vid sådana tillfällen, de är för det mesta faktiskt riktigt bra, men då ska de vara betydligt lättare än såhär. De ska vara så tunna så att himlen bakom nästan syns, alldeles vita, nästan genomskinliga. Inte en mörk nyans av grått. Nog pratat om moln, det ska i alla fall bli kul att sticka ut och fota, hur vädret än ter sig. Det är med en tjej jag inte har träffat tidigare som kontaktade mig på facebook och frågade om jag kunde fotografera henne för att fylla på hennes portfolio. Gärna för mig!

Rekommenderas ej

Det är inte bra att sitta upp till klockan ett och låta tankarna sväva fritt i huvudet. De borde för alltid hållas instängda bakom lås och bom längst bak i hjärnan, hårt vaktade, och aldrig tillåtas komma fram. De ska ge fan i mig. För annars hamnar man här, sittandes vaken i sängen när klockan för över en timme sen har passerat midnatt med datorn i knäet och tårarna rinnandes längs kinderna. Fruktansvärt ensam. Och krossad. Så otroligt krossad.