En till

Dagarna verkligen bokstavligen springer förbi i en väldans hög fart och jag hinner verkligen inte med överhuvudtaget. Det kan man bara genom att se min blogg konstatera, det var nu fem dagar sen jag skrev sist. Jag som trodde att jag uppdaterade igår.

De flesta skriver om att studenten närmar sig och om hur sjukt allt är, och det kan tyckas lite tjatigt men det är verkligen så det ÄR. Hela gymnasiet har varit en otrolig upplevelse men som har gått alldeles för fort. Jag kommer utan tvekan att sakna det. För även om mina år har varit fyllda med hemska lärare utan någon som helst koll på någon till, ångest, stress och tårar så har de också innehållit mängder av underbara stunder som har värmt mitt hjärta för resten av mitt liv. Man kan säga att lärararna är skit, att maten smakar skit, att klassen är skit, att hela skolan är skit, men det man inte inser är att skolan hjälper en att hitta nya vänner, lära sig saker (ja, det gör man faktiskt om man anstränger sig), men framför allt, återigen, att hitta sig själv. Det är saker man inte tänker på när man sitter med matteboken framför sig och undrar varför det ska vara så JÄVLA vikigt att veta att y=kx+m eller att y=Cax, utan något som man inser när allt är slut (alltså runt fredag). Min torsdag kommer förstås vara fylld av glädje och lycka, den största dagen hittills i mitt liv, men den kommer också utan tvekan innehålla en stor del sorg. Sorg över vänner man inte kommer träffa på samma sätt, lärare som har varit helt underbara, men framför allt den tryggheten skolan har gett mig. Här har jag bara behövt fundera på hur jag ska klara veckan prov och läxor, vilket också är ett stort ansvar, men ingenting jämfört med vad som väntar nu.
Vad fan händer nu?

Kommenterat

Ska du kommentera? Trevlig snäckan! Men skriv här först:

Ditt urtjusiga namn:
Klick

Din mail:

Bloggen din:

Slutligen, din egna kommentar, lycka till!:

Trackback