Sibirien

Det kändes som att vakna upp till en riktig käftsmäll när man fick se det vita (!!!!) och stormande vädret utomhus. Inte riktigt vad någon hade förväntat sig när det nalkas april, imorgon (!!!!). Förhoppningsvis försvinner detta yrväder illa kvickt så att vi återigen kan ta del av förra veckans fantastiska värme. Ja tack.

Närmast på schemat är att rida ut i den här stormen, jag och min reklamkärra. Förhoppningsvis utan att alla tidningar blåser av vagnen, då den är mer än ganska så fullpackad. Tycker inte om att gå flera gånger tillbaka. Har försökt skjuta upp detta tillfälle med att gå ut genom att skriva detta blogginlägg. Men nu verkar det som jag inte kommer undan, då jag inte har något mer att tillägga. Kanske kan jag avsluta med att önska er alla en fin lördag. Jag gör det.

Ha en fin lördag allihopa!

Nicki

I ett tappert (läs desperat) försök att bli lite gladare genom att lyssna på min favoritlåt för stunden, Nicki Minaj - Starships. Funkar faktiskt helt okej. Här har ni den om ni behöver piggas upp lite eller om ni bara tycker den är jävligt bra helt enkelt.


Bitter fredag


Blir alltid så deprimerad när vår geografi- och naturlärare tvingar oss att kolla på filmer som handlar om hur världen varje dag våldtar miljön med att hugga ned regnskog, elda fossila bränslen och skapa berg av sopor. För att nämna några av sakerna vi människor gör varje dag mot vår vackra natur. Det gör verkligen ont i hjärtat när filmen visar bilder från Sydamerika där man utan vidare eftertanke bränner ner regnskogar i syfte att odla på den bara marken, som egentligen är värdelös odlingsmark eftersom den är inte innehåller någon näring, eller för att djur ska beta där för att vi människor i Västvärlden ska få det köttet vi i allt större utsträckning frågar efter.

Vi människor är så naiva. Vi alla är ju fullt medvetna om vad som händer i världen, ändå väljer vi att blunda och sticka ner huvuden i sanden för att det helt enkelt är för jobbigt att hantera. Men snart (vänta ni bara) kommer det komma en tid då det inte längre är möjligt att backa för problemen, då det inte längre är möjligt att blunda, för då är problemen så omfattande att verkligen hela världen drabbas hårt, inte bara tredje världen. Jag hoppas att när den dagen har kommit att vi åtminstone har gjort en del åtgärder för att stoppa det tåget som just nu går i rusande fart käpp rätt åt helvetet.



Frustration


På tre dagar har jag hunnit med två skivor, vilket inte är illa pinkat. Båda var minnesvärda och hela klart värda att gå på! Skivor är så himla kul att gå på, och med rätt människor är det helt klart roligare än en vanlig utgång. Extra speciellt blir det i år då jag själv tar studenten och delar den här stunden med alla 93or som också tar studenten. Snart är vi i mål.

Eftersom rehaben med axeln inte går något vidare - jag har blivit mycket starkare och lite rörligare i den, men det blir fortfarande inte bättre (= jag får fortfarande ont i axeln när jag skjuter/passar) så har jag nu börjat med stötbågsbehandling. Det innebär kort sagt att man skickar in stötar i axeln för att stimulera den sena som är inflammerad och ta bort dålig vävnad (som sagt, kort sagt). Efter min andra behandling igår kan jag tveklöst säga att det inte är särskilt skönt. Det gör faktiskt jävligt ont. Det går inte riktig att beskriva känslan, men satans ont gör det. Förhoppningsvis är det värt det för jag är så jäkla less på att sitta vid sidan av planen med min jäkla rehab för att den där jäkla axeln aldrig vill bli bra.

Over and out

Detta är framtiden

I tvåan skrev jag som sista uppgift i Svenska B en bokrecension om Hungerspelen. Tänkte att det skulle vara passande att publicera den nu. Kanske ett intresse finns liksom.


Klockan börjar föra ett fasligt oväsen klockan 7.00 och stör den lilla sömn jag har fått i natt. Jag börjar denna morgon som alla andra morgnar med att navigera runt på min Iphone för att svara på nattens sms och titta efter eventuella händelser på facebook samt uppdatera min twitter. Jag väljer sedan att äta min äggsmörgås med kaviar och ett glas juice framför min laptop för att samtidigt kunna titta på gårdagens Big Brother-avsnitt som jag missade igår för jag valde att se Plastikturisterna i Thailand istället. Bläddrar snabbt förbi dagens läxor innan jag på en och samma gång måste borsta tänderna, klä på mig och packa väskan innan det bär av till bussen i ett fasligt tempo för att inte missa den.  Väl framme i skolan verkar det vara som om det har hänt någon form av terroristattack i Mellanöstern, några få i min klass har det som samtalsämne. Helt ointressant. Jag och mina kompisar väljer att föra en livlig diskussion om gårdagens avsnitt av Big Brother där vi bara inte kan fatta hur Patrik åkte ut istället för Rodney. Min kompis Hanna berättar också att nya Iphone fem kommer i höst och att hon redan nu har fått erbjudande om att förhandsbeställa den. Hur coolt!? Bra mycket coolare än terrorister i alla fall. Vad som händer utanför min intressecirkel rör mig faktiskt inte ryggen egentligen, visst kan jag se sakerna på tv men det som visas känns inte särskilt relevant. Det skulle aldrig inträffa mig…

Det är mycket som händer runt om i världen varje dag och det är framför allt mycket som förändras varje dag och från år till år. Från freestyle till Ipod, från Myror i Brallan till Big Brother och ett klädmode som ändras från vecka till vecka. Det verkar som om världen snurrar allt fortare. Och när den slutligen börjar snurra så fort att vi inte längre kommer hinna med, vart är vi då på väg?

I Hungerspelen från 2008 skildras en framtidsroman utav Suzanne Collins om huvudpersonen Katniss förvridna liv i det enda återstående landet Panem, bosatt i Distrikt 12 är varje dag en kamp för överlevnad. En ond regim har de andra elva distrikten i ett hårt grepp och utnyttjar dem till att producera det Huvudstaden, regimens säte, skulle tänkas behöva, vilket är allt från föda till underhållning. Det sistnämnda uppfylls genom att en flicka och pojke lottas fram varje år från varje distrikt för att sättas på en arena i ett enda uppdrag: överleva. Självklart direktsänds hela den flera veckor långa sändningen över hela landet i uppgift att underhålla Huvudstaden och för att påminna distrikten deras hopplösa situation de befinner sig i.

Panem är ett land med enorma klyftor. En människa i Huvudstaden kan leva i en lyxig lägenhet och få sitt hår färgat i alla regnbågens färger varannan dag och köpa ett litet piller för att mätta sin hunger, medan en människa i det fattigaste distriktet går igenom dagen i hopp om att ha funnit tillräckligt mycket med mat för att inte svälta ihjäl. Dyra mättande piller är inte att tala om. Skulle en huvudstadsbo i en olycka förlora sitt ena ben finns det alltid en superutvecklad vetenskap som kan skapa ett nytt ben åt honom/henne, hade personen däremot oturen att leva i distrikten hade det varit tack och adjö med benet och ett ännu olyckligare liv hade varit ett faktum. Orättvisan i landet är ofantlig, nästan obeskrivlig.

Fast detta är trots allt bara en framtidsroman, det som händer i boken är inte verkligt, detta skulle aldrig inträffa vår värld, här finns det bara Iphones och genmanipulerad mat som är utvecklat, inga nya riktiga ben att tillsätta eller piller för att mätta hungern. Det finns ingen världsledande dominerande makt. Och att skapa ett riktigt Hungerspel är väl inte möjligt? Nej, att få ett riktigt Panem i framtiden är en omöjlighet.

Eller?

Vi är faktiskt redan en god bit på vägen. Vi har i dagens läge ett västerländskt samhälle där kraven på att ständigt bli underhållna ökar för var dag som går. Med värdelösa och obildade program som Big Brother och Plastikturisterna i Thailand får vi underhållning för stunden men som lämnar all form av kunskap redan innan introt hunnit spelats. För länge sen underhölls romarna under Antiken genom gladiatorspel, det är inte en omöjlighet att ett uppdaterat spel väntar i framtiden. För hur underhållande vore inte det? Tänk er själva, ett direktsänt program som visas över hela världen. Big Brother möter gladiatorspelen. Vilken succé. Vilken tragedi.

Afrikas länder ligger i botten av välfärdslistan medan det finns ett Europa vars länder toppar listan. Klyftorna är enorma och frågan är om de minskar eller utvidgas. Vi har ett FN som på något sätt försöker förena världen, men arbetet går långsamt. Vem vet hur världsbilden kommer vara i framtiden, har Kina, som det redan pratas om som framtidens världsledande makt, tagit över Afrika som sina underlägsna? Eller har det redan hänt? Varje dag lider åttahundra miljoner människor av svält medan vi sitter och fnissar när vi ser Gordon Ramsay spotta ut mat som inte håller Manhattans standard i Hells Kitchen.

För att inte tala om dagens teknologi, som går i en allt snabbare takt. Det är idag möjligt som ung att ta reda på vad som kan orsaka ens död i framtiden, och när det händer. Obotliga sjukdomar som Huntingtons kan man som tonåring få reda på när man ska drabbas och när man kommer dö. Nämnvärt är också alla Iphones och surfplattor som lanseras varje år, snart kanske vi kan flyga på dem till skolan också, och på så sätt utöka skillnaderna mellan rika och fattiga ytterligare.

Allt detta finns inbakat i Collins spännande och nervkittlande roman, som vid första läsningen bara är en fruktansvärt underhållande och beroendeframkallande bok, men som vid en djupare läsning är en stor varning för vad som (eventuellt) väntar oss. Tar vi inte Collins varning på allvar, så ska vi inte heller bli förvånade den dag vi sitter framför teven och får höra om ett nytt gladiatorspel som kommer sändas världen över, eller den dag Rapport ersätts utav nya Paradise Hotel.

 


10/10 bananer


Man kan säga att det var en någorlunda laddad stämning igår minuten innan bion drog igång. OM jag var laddad. Overkligt kändes det. Nu var det dags liksom, efter all tid jag väntat. Ni vet säkert känslan själva.

I alla fall. Filmen. Innan hade jag en orolig föraning om att de inte skulle kunna hantera det framtidstänk böckerna utstrålar, om en huvudstad som byter mode varje dag, har alla möjliga färger på håret och ett helt sanslöst konsumerande. Jag hade skräckbilder om att det typ skulle se ut som Spy Kids, som är ungefär hur dålig som helst. Men faktiskt, så lyckades de jäkligt bra med alla miljöer (även i distrikten) och kostymer, vilket var en stor lättnad.

Det blir sällan särskilt bra när en manusförfattare försöker återskapa filmen exakt som boken är, vilket också var ett orosmoment för att det skulle ske. Det gjorde det inte. I böckerna är hela berättelsen ur Katniss synvinkel (full förståeligt och logiskt) men i filmen så är vinkeln mer objektiv, mer övergripande liksom, och det lyfte verkligen filmen.

Jag kan bara hålla med om det Maria I sa efter filmen: Den var perfekt. För det var det verkligen, det finns nästan ingenting som jag skulle vilja ändra/få med, och då är det bara smärre detaljer som jag som besatt fan hade önskat få se. Som jag egentligen klarar mig utan.

Ursäkta språket. Men den var så jäkla bra. Och ingen än jag är lyckligare över detta. Helt klart, utan att tveka, 10/10 bananer. Möjligtvis en aning partiskt, men det ändrar ändå inte betyget. Och, slutligen, Se den!



Done


Ikväll såg jag den. Hungerspelen. Fyra år hade jag väntat på den här stunden, när jag sitter i biostolen på bästa plats, och filmen drar igång. Fick rysningar. Vad jag tyckte om den kan vi ta imorgon, jag är alldeles för upprymd för att kunna ta det nu.

Later.

Veckan

Denna vecka var den vi på förhand började kalla för mördarveckan av den enkla anledningen att det är precis vad den var (är, det är ju trots allt fredag kvar) då den har innehållit prov, inlämningar och seminarium i princip varje dag. Idag var inget undantag. Första lektion avverkades sista provet för veckan, det fruktade naturprovet. Tänker inte gå in på vidare detaljer (trots att det innehöll en del drama), men det gick väl okej.

Har förövrigt sen veckan startade haft en visdomstand som har trängt igenom mitt stackars lilla tandkött och fått det att svullna upp som en stor bubbla inne i munnen. För att inte tala om smärtan. Hade jag inte ätit en Ipren var fjärde timme hade jag nog inte klarat att gå till skolan, fruktansvärt ont gör det. Svårt att beskriva om man inte själv genomlidit det. Hoppas för allt i världen att inte samma process återupprepas för kommande tre visdomständer.

Sitter här och försöker jobba med mitt argumenterande tal som ska hållas på måndag. Duktig som jag är glömde jag anteckningsboken i skolan med alla stödord jag har skrivit ned för att enklare få ihop, så det är svårt att få ned något vettigt utan att veta vad jag egentligen tänkte skriva. Kanske lika bra. Faktum är att huvudet mitt snurrar och är helt mossigt. Kanske inte så konstigt med tanke på den vecka jag har genomlidit.

Inte vilken dag som helst


Har haft en helt perfekt helg med världens finaste Robin, det känns som om den har varit jättelång, trots att den har varit lika lång som alla andra helger. Den var precis den uppladdningen jag behövde för den vecka som vi nu kliver in. Jag väljer att kalla den mördarveckan, för det är precis vad den är. Skolan måste ha slagit något slags rekord i vad som är möjligt att klämma in på en och samma vecka. Jag skulle vilja se dem själva klara allt de har givit oss, på en vecka. Nåja.

Men idag, mina kära vänner, är det inte vilken dag som helst, för idag är det min födelsedag! Det finns alltid en speciell känsla i kroppen dagen man fyller år, om än allt krypande ju äldre man blir, så känns det ändå annorlunda. Och bra. Det är ju inte varje dag man får 100 nya inlägg på sin facebook, sånt förgyller!

Nu ska jag förbereda mig för skolan och hoppas på att detta blir en kanondag (trots att vädret redan har svikit). To be continued! Ciao

Aldrig ro


Tror att provet gick bra imorse. Hoppas det. Kan ha åkt dit på en fråga som inte fanns med i instuderingsfrågorna utan bara i anteckningarna från NOVEMBER, och de hade jag förstås inte kollat.
Nu när detta prov är avklarat har jag en ny uppgift på agendan. Argumenterande tal. Känner ungefär såhär inför det:
%&"#%&"¤/¤#/#/#¤//#¤&%&(&&&&#%"%#"%"#&%""!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Pluggonsdag


Underbar dag. Synd bara att jag ska tillbringa stora delen av den inomhus för att kämpa med skolans hemskheter. Har till och med tagit "ledigt" (läs: sjukanmält) idag för att kunna bli färdig med allting.

Har egentligen inte mycket att säga, tänkte bara kolla läget. Liksom. Fördröja tiden lite. Har lovat mig själv att sätta igång med plugget prick 10.00, så jag utnyttjar sista tiden med att surfa runt.

Trevlig onsdag allihopa!

Och, slutligen, Stort grattis till min fina Bea som fyller 19 år idag! Massor av kärlek till dig. Puss

Allt


Vet att är länge sen det var lördag men, jag måste få skriva, att jag är glad att Loreen vann. Jag tror att vi har en ärlig chans i EUSC sedan. Men sen vet man aldrig hur Östeuropa resonerar. Det har ju genom historien visat sig att vi inte alltid är ense om vad som är bra musik och framför allt, vad som inte är det.

Hur som helst. Har i två dagar pluggat som om domedagen var nära, och mer ska det bli. Så fort jag har skrivit klart det här inlägget.

Rehabar på. Det går bra. Jobbigt, men jag känner att det går framåt. Nästa vecka ska jag prova att kasta lite också, spännande! Tre veckor sen jag sist kastade en handboll, det kliar i fingrarna.

Med detta sagt, tillbaka till ni-vet-vad

Generalrepetition

Samtliga bilder från gårdagskvällen. Samtliga bilder tagna av mig.



Åh älskar David Lindgren. Han verkar så otroligt mysig och gullig. Nästan lite fnittrig sådär när han sitter i Greenroom. Jag gillar't! Plus, klart grabben ska ha eloge för att han break-dansar i en kostym.



Jajamen, om det var någon som tvivlade så finns det nu på bild. Thorsten Flinck ÄR barfota. Lite läskigt. Tror inte hans fötter är lika små och nätta som Loreens. Eller?



Dead by April som har stängt in sin trummis i en bur. Hoppas han inte har klaustrofobi.



Jag gillar Lisa, hon verkar så ödmjuk och har ett sånt där lugn inom sig så att man själv blir lugn, och är liksom aldrig orolig när hon uppträder.



.. Till skillnad från Top Cats vars sångare växlar mellan ett extremt övertaggat utseende till att se otroligt nervös ut. Kanske båda på samma gång? Har alltid ett lite oroligt sinne när jag ser dem uppträda. Frågor cirkulerar inom mig som, ska basisten trilla av sin basfiol eller klarar han det ännu en gång?



Fantastiska, underbara Loreen. Ännu bättre live än på skivan. Trots att numret inte är särskilt påkostat med varken pyroteknik eller ljusdioder så tycker jag hennes uppträdande är så häftigt.



18 bast, är han nu. Ser fortfarande ut att vara 16 år i mina ögon, om ens det. Liten söt pojke men ska väl inte hota favoriterna. Fast vem vet hur mycket småbarnen tillåts rösta för sina föräldrar.



Ranelid, som av någon anledning inte hade rakat sig för gårkvällens uppträdande. Han kanske körde på slutspelsskägg.



Vackert, ärligt och utblottande uppträdande av Molly Sandén. Jättefint. Snygga kläder dessutom!



Så, till slut, La grande finale. Överlägset det bästa numret, lyckligtvis satt sången (som vid deltävlingen definitivt inte gjorde) och dansen är klockren. Frågan är. Räcker det?


Rätt låt måste vinna


Har suttit i fem timmar med endast plugg så jag tycker nu bestämt att jag förtjänar en rast. Eller om jag är ännu mer frikostig - det räcker för idag. Men plugg är inte vad detta inlägg var tänkt att handla om utan vad som i mina ögon ses som ett av årets höjdpunkter, Final i Melodifestivalen!!!!

Jag brukar alltid göra en lista på vad människor i min umgängesomkrets tror och tycker om kvällens final, men i år tänkte jag berätta själv vad jag tycker.

Tävlingen över huvudlag i år tycker jag har hållit hög klass, det finns många låtar jag genuint tycker om, trots att de inte gick till final och ibland inte ens till andra omröstningen. Tävlingen har vid många tillfällen varit oförutsägbar (Läs: Thorsten Flinck, Björn Ranelid) , och har fått stora delar av Sverige att koka av ilska. Precis som det ska vara. En Melodifestival utan skrällar är som julafton utan köttbullar - bra jäkla tråkigt. Jag älskar att det är så spridda åsikter, jag älskar den stora mångfald Melodifestivalen erbjuder varje år och jag älskar att trots att det tävlingen varje år är uppbyggd på samma sätt (fyra deltävlingar, en andra chans, en final) så lyckas Christer Björkman och hans vänner alltid med att införa något nytt som gör att tävlingen hela tiden känns ny och spännande.

Oftast är finalerna i Melodifestivalen en riktig nagelbitare och trots att det brukar finnas tendenser till favorittippade så kan man ändå aldrig helt säkert veta vem som får den ärorika Sångfågeln. Men i år, känns det ganska givet. Jag skulle bli mycket förvånad om Loreen eller möjligtvis Danny inte tog hem titeln, och det med råge. Loreen har den där perfekta låten som alla människor kan tycka om och framför allt dansa till, dessutom är hennes röst något alldeles extra.

Samtidigt vet man aldrig var den Internationella Juryn kan tänkas hitta på. Jag älskar att den finns och att vi har den som "ett pekfinger" på vad som kan funka i Eurovision och framför allt, vad som inte gör det. Men det är också nästan omöjligt att veta vad som kan tyckas falla dem i smaken, då alla vet att smaken i Europa är extremt delad. Vem vet liksom om serber går igång på en mystisk tjej med lång lugg dansandes i en annorlunda koregrafi ensam på scen. Men återigen - det är det som gör Melodifestivalen till vad den är. Oförutsägbar, nagelbitande och helt jävla enastående.




Jobb jobb jobb


Ingen natur eller matte idag på grund av olika skäl. = Slutade skolan 12.00. Underbart. Inte för att jag nu ligger hemma och latar mig (tvärtom), utan för att det är skönt att vara hemma och sysselsätta sig med saker man måste få gjorda så fort som möjligt. Som till exempel geografifrågor. Mycket stimulerande. Eller?

Tillbringade förmiddagen hos sjukgymnasten. Det är fruktansvärt jobbigt och jag har alltid lika ont efteråt, men jag känner själv att det ger resultat och att det går framåt. Den där satans axeln ska minsann få känna att den lever, och oj så stark den ska bli. Så småningom. Man får inte ha för bråttom.

Nu ska jag återgå till mitt studerande. Tanken var ju att faktiskt bli klar med arbetet någon gång.

Stå ut


Med ett framskjutet monsterprov (18 sidor svar från instuderingsfrågorna som är ca 60 stycken) som egentligen skulle ha skrivits på fredag vet jag inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med idag. Har egentligen massa annat att göra men när det är inte lika nära i framtiden så känns det inte lika panikartat och därför inte lika akut att ta tag i. Men jag ska försöka få lite annat gjort ändå. Som sagt, det är tre månader tills allt det här är över för ett tag (har inte bestämt mig när jag vill börja plugga igen), och för att kunna njuta fullt ut när den dagen är här, vill jag känna att jag under dessa tre år gjorde allt jag kunde för att få de bästa betygen jag kan få.

Months to freedom


3 månader till studenten. Exakt. Idag.



Linda



Modell: Linda Hedwall
Fotograf: Julia Lönnborg [me]

Framåt

Näsan har runnit som en syndaflod hela dagen, det är först nu det har lugnat ner sig. Dock är jag jätteöm i näsan för att jag har snytit mig så många gånger, och då använder jag ändå lambi, mjukare näsdukar finns liksom inte.
ligger i sängen och kollar på oth. Imorgon ska jag träffa linda och vi ska hitta på massa kul. Men först sova. Godnatt!

Feberfri


Fortfarande är det en hel drös snor som rinner konstant från näsan, men åtminstone nu så är feberfrossan borta, det går helt enkelt mot rätt håll. Trots att jag ännu inte är helt frisk så tänker jag försöka mig på lite sjukgymnastik idag. Jag har en tid med min sjukgymnast och vill inte gärna missa den. Förhoppningsvis går det bra ändå!

Igår övervägde jag starkt att strunta i Sverigematchen och gå och lägga mig, men av okänd anledning, kanske ödet, ändrade jag mig. För vilken match! Underbart att se Zlatan så outstanding och synlig ute på plan igen. Fantastiskt. Sen stämde väl inte försvarsspelet alla gånger, men det var kul att se en så rolig fotboll som SVerige spelade, det känns som om det var länge sen.