En gång i livet

Jösses. Vilken helg det har varit. Hade någon sagt till mig i fredags att jag skulle avgöra seriefinalen mot Helsingborg på bortaplan med ett avstämt frikast det sista som händer i matchen, hade jag nog skrattat högt och sagt något i stil med att det hade ju varit kul, men känns mest som något som skulle kunna ske i en film.
 
Ändå var det precis det som hände.
 
Vi får alltså ett frikast precis innan tiden går ut. Vi har inget direkt uttalat om vem som ska lägga de här frikasten då de inträffar till och från, men jag brukar vara en aspirant eftersom jag är lång och har ett okej skott. Vad jag minns från den här händelsen är att jag ställer mig redo för att kasta, försvaret har ställt upp, och domaren blåser i pipan, kanske en aning snabbare än vad både jag och motståndarna hade räknat med, men jag kastar i alla fall utan någon särskild tanke på precision eller hårdhet, annat än att jag siktar där de kortaste spelarna står.
 
Bollen går rakt in i vänstra krysset. Och här känns det som om allting går i slow motion. Jag har inte jätteskarpa bilder efter att jag förstått att det blir mål, men vad jag minns är att jag ser laget komma springande mot mig samtidigt som de spelarna som var på planen redan är framme. Vi omfamnar varandra. Skriker. Oj vad vi skriker. Gråter kanske en skvätt också, för det här ska ju banne mig inte gå! Det är så sjukt. Och det är just därför jag älskar sport så mycket, vad som helst kan verkligen hända, även om det verkar helt omöjligt. En osannolik fotbollsvändning från 4-0 till 4-4, ett guld till den sämsta åkaren för att alla andra ramlade, ett frikast som går in från nio meter som avgör matchen, listan kan göras hur lång som helst på osannolika incidenter som har gjort det omöjliga möjligt. Dessa indicidenter, som inte ska gå, kan vi njuta av att titta på hur många gånger som helst, för alla älskar när det omöjliga händer. Det ger oss hopp om att världen kanske inte är sådär grå och förutsägbar som vi kanske trodde att den var. Det ger oss tro på att världen inte är så tokig alltid. Det tror jag att vi alla behöver.
 

Foto: Johan Persson
 
 Länk till artikeln och video på målet: http://hd.se/sport/2014/03/02/sista-kastet-sankte-ov/
 
 
 

Kommenterat
Postat av: Mathilda

Men gud vad coolt! Och grattis!
Som du säger, det är det som är tjusningen med sport: vad som helst kan hända!

Svar: Tack så jättemycket! :)Tror inte jag har fattat än haha. Tittade precis igenom din hemsida och jag säger bara, WOW, vilka bilder! Vilken skärpa och djup du har i dina bilder, helt otroligt!
JL


Ska du kommentera? Trevlig snäckan! Men skriv här först:

Ditt urtjusiga namn:
Klick

Din mail:

Bloggen din:

Slutligen, din egna kommentar, lycka till!:

Trackback