Morning glory

 Ett litet skämmigt beteende jag har är att jag ser mina mornar in till jobbet som heliga. De fyrtio-femtio minuter det tar, är bara mina. De är extremt viktiga, och ingenting ska få förstöra dem.
 
Första målet är att hitta en innerplats på bussen - absolut prio 1. Det optimala är givetvis om jag lyckas knipa en av mina favoritplatser (som jag förstås INTE avslöjar här, trodde ni det eller HEHE), men inte till vilket pris som helst. Ni förstår, det gäller att vara smart och inte falla för lockelser. Till exempel, ser man ett ledigt säte gäller det att vara försiktig och uppmärksam, att bara sätta sig utan ett analytiskt övervägande kan stå dig dyrt. Det är framför allt viktigt att se vad för personer som sitter bakom sätet i fråga. Två personer som känner varandra? Går fet bort - sannolikheten att de börjar konversera med varandra är alldeles för stor. Ung tjej i mobilsamtal? Också dödens. Det är naivt att tro att personen i fråga någonsin kommer sluta prata med sin vän - åtminstone inte innan bussfärden är över.
 
Såhär när våren närmar sig är det också viktigt att ta med det allt starkare solljuset i ekvationen. Det kan annars bli förödande att bländas hela vägen till Brommaplan. Det är långt ifrån optimalt.
 
När det väl är dags att åka tunnelbana så drar jag mig aldrig för att vänta några extra minuter för att ta den tub som är tom istället för trycka mig in med hundra andra och stå hela vägen in till stan. Jag drar mig inte heller för att trycka mig in på en innerplats när det på samma fyr-säte finns en ytterplats som är betydligt enklare att ta sig till. Folk kan sucka och stöna - I don't give a damn.
 
Varför jag anser att det här är ett skämmigt beteende från min sida är att jag förutom sysslar med dessa uträkningar på mina viktiga mornar, så hälsar jag nästan uteslutande aldrig på folk jag känner. Egentligen ska det väl kanske inte beskrivas som skämmigt, utan snarare bara dåligt. Men det är helt enkelt för att det är mina heliga mornar, med lugn musik i öronen, lite extra sömn, eller ett och annat filosofiskt ögonblick. Det slår alltid att kallprat på tjugo minuter. Trevlig är jag ju faktiskt resten av dagen.
 
 
 
 

Kommenterat

Ska du kommentera? Trevlig snäckan! Men skriv här först:

Ditt urtjusiga namn:
Klick

Din mail:

Bloggen din:

Slutligen, din egna kommentar, lycka till!:

Trackback