Kort njutning

Det blev dessvärre förlust för Tumba igår. Det är förstås inte hela världen men det hade varit roligt att leda serien ett litet tag till. Bara att trumma på!

Hade privilegiet att vara ledig idag så jag passade på att ta mig till gymmet för ett eget pass. Jag och pensionerna som invaderar gymmet på förmiddagarna. Vissa lite mer vältränade än andra men kämpar gör de allihopa.

Livet leker

Sitter på färjan och premiärskriver via mobilen, stort! Mor och jag är på väg till Tumba för att se dem möta Helsingborg. Vinner Tumba får vi behålla vår fina serieledning vi skaffade oss igår genom att fullständigt KROSSA Skara inför sjuhundra åskådare. Vi gör utan tvekan vår bästa match för säsongen och kort sagt hade de inte en chans sen första avkastet. Jag tycker inte att de kan säga att de gjorde en plattmatch, vi var för bra helt enkelt. Alla i laget var bra och trots att det aldrig fick att slappna av så kändes det ändå som att vi inte skulle släppa dem nära - vilket vi inte heller gjorde. Åh vad härligt! Det var en munter bussresa hem.

Så nu håller vi alla tummar och tår för att Tumba gör det de ska och besegrar Helsingborg så vi kan få behålla förstaplatsen åtminstone ett tag till! Tjoho!

Femton minuter

Vinst blev det igår. Kanske inte en av våra mest välspelade matcher, kanske skulle vi ha gjort lite fler mål, kanske vunnit med lite större marginal, kanske varit lite tydligare mot varandra i anfall. Trots detta vinner vi med fem mål och släpper dessutom bara in sexton mål, vilket jag tycker är ruggigt bra. På lördag blir det betydligt tuffare motstånd då vi ska ta oss till Skara som förutom är ett topplag också snittar en sisådär åttahundra pers på sina hemmamatcher. Ett rejält tryck med andra ord, vilket vore än roligare om vi kunde få med oss två pinnar hem!
 
Sitter som så många gånger förr på jobbet och väntar på att klockan ska slå 17.00 så att ytterligare en arbetsdag ska vara till sin ända och att jag är FRI tills klockan ringer halv sju imorgon och det är dags igen. Tänkte faktiskt unna mig en vilodag idag och fika med min eminenta vän istället. Sen är det trots allt två matcher på en vecka och då känns det dumt att köra på för hårt. Vill ju vara fit for fight på lördag!!!!!
 
 

Tjoff

Så var ytterligare en magnifik helg till sin ända. Likt övriga helger i livet har även denna sprungit iväg, alldeles för fort. De tenderar att göra det. Men himla bra i alla fall att den motsvarade mina förväntningar. Lördagen blev precis sådär mysig som jag hade föreställt mig med GOD mat (grymt Jossan!!) samt en vackert avvägd efterrätt signerad moá i egen hög person, smulade digestivekex med hallonkesella, tinade hallon, också lite vit choklad på toppen. Det är svårt att beskriva den på annat sätt än perfektion. Ödmjukt jag vet, men hade ni smakat så hade ni förstått!
 
Ingen match denna helg, den blev flyttad till morgondagen. Är väl inget superfan precis av veckomatcher, men jag lyckades i alla fall ta ledigt från jobbet vilket gör att det känns lite bättre. Ska ladda som tusan för att göra en sjudundrande bra match. Mycket står på spel, vinner vi går vi upp på en andraplats i tabellen vilket skulle i så fall stavas S-M-U-T-T. Jävlar i havet vad kul det ska bli!

Kanske måndag

Jag tror att det är måndag idag då jag hade lyxen att vara ledig igår. Hjärnan min verkar inte riktigt klara av en sån inställning. Men vill ändå påstå att det har sina fördelar, jag blir likadan varje gång jag inser att det redan är tisdag! *positivt tänkande*

Matchen i lördags förlorade vi tyvärr. Vi var inte jättedåliga men inte jättebra heller, och det var för mycket som inte stämde för att vi skulle kunna vinna. Torsk med två bollar blev det till slut. Trist men what to do! Matchens lirare fick jag bli i alla fall, och det är ju förstås alltid kul, även om det är roligast när man blir det när laget vunnit. Nu har jag blivit det de tre matcher vi har förlorat..... Vet inte vad det ska betyda?
Aja, tio minuter till stängning är det i alla fall nu innan det är dags att röra sig mot kära Tyresö igen.

Och SATAN, vad mörkt det är.

Väntan

Fredag. Igen. Förbaskat fort tiden går, men så resonerar alla. Antagligen för att det är sant. Jag har lite ångest över att jag inte vet om jag kommer hinna fota något när löven fortfarande finns kvar, innan allt blir sådär vidrigt fult och grått som det alltid blir på vintern. Känns lite småtråkigt måste jag säga. Men vad ska jag göra, tiden går ju så fort!
 
Imorgon är det match igen och det ska bli så himla roligt att dra på sig den röda tröjan och bara gå ut och KÖTTA. Älskar känslan när man får en sån där perfekt träff på anfallsspelaren i försvaret så personen i fråga inte kan göra något annat än att vänta på att domaren ska blåsa för frikast. Och har lite ondare i kroppen än vad den hade sekunden innan... För det ska göra ont att ta sig förbi, det ska kosta!
 
 

DM-MÄSTARE!

Ja den satt fint du!!!! 17-16 mot Tumba!


Helgen


Helgen alltså. Fantastisk helg.

Dock kunde den inte ha börjat sämre. Till att börja med sov jag dåligt natten till fredag vilket resulterade i att jag fredag eftermiddag däckade i tv-soffan och sov i två timmar. Kanske inte världens grej, om det inte vore för den saken att jag inte kunde somna på kvällen sedan. Av alla kvällar jag verkligen måste få sömn, som är så otroligt viktig, kan jag inte sova. Gissa om jag var frustrerad.

Oavsett hur jag somnade den natten (vet inte exakt ingen tid, visste att jag skulle flippa ur om jag såg tiden) så ringde klockan ändå 6.30. Efter en snabb frukost och cirka femtio minuters resa till kanske världens mest avlägsna ställe, Kungsängen (en dos ironi för er som missade detta).
I kvartsfinalen stod Haninge för moståndet, vi spelade bra handboll, Malin var bra i målet, segern var ett faktum. Tror att det slutade med att vi vann med tolv mål ungefär.
Det var sedan tänkt att laget skulle dra iväg och käka och sedan spela bowling för att hålla igång kropparna, men jag kände att min kropp sedan länge hade loggat ut, därför blev det hemfärd och sova ikapp åtminstone två förlorade timmar. Det var mer än välbehövligt.

Semifinal. Spårvägen med alla sina superspelare från hela Stockholm, plockat och ihopsatt till ett riktigt bra lag. De trodde de skulle jogga hem segern mot oss, som de hade gjort matchen innan mot Kungsängen. Vad de hade glömt bort var det faktum att vi faktiskt inte är så pjåkiga vi heller, trots att vi bara är spelare från Ekerö och har en sketen hall som vi får ha två dagar i veckan. Första halvlek gav vi dem en riktig match, vårt försvar var kompakt och Malin var en jätte i målet, och i anfallet gick nästan allt rätt. I vissa stunder ledde vi till och med med tre mål, som sedan i halvtid krympte till ett mål.
I andra halvlek hade de insett att vi inte var ett skitlag utan rivstartade med sex mål på sex minuter, och vi hängde inte riktigt med. Men vi höll huvudet upp och fortsatte att kämpa matchen ut. Trots att det inte räckte riktigt till (de vann slutligen med fem bollar) så vore allt annat än att vara nöjd ren idioti. Vi orkade inte riktigt hålla emot hela matchen, men satan tjejer! Vi är bra duktiga. Det kan ingen ta ifrån oss. Sedan att jag själv fick ta emot priset som matchens lirare är inte fy skam heller .. ;)

Söndagen bestod utav att ta emot pris som seriesegrare i norra serien, en liten medalj, och titta på finalen mellan Spårvägen och Nacka som vanns utav Nacka.

En helg med helt enkelt massa handboll, bara jätteroligt alltså. Lite sorgligt dock att matcherna nu är slut för denna säsongen, nu måste vi vänta till i höst innan det är dags igen. Längtar redan!

Vet att far tog bilder under helgen men jag tvivlar starkt på att han ännu har laddat upp dem ännu, förhoppsningsvis kan jag ladda upp några senare!


Bild från förra helgen när det fastslogs att vi var vinnare av divison 4

Älskar


Gameday! Inte mot vilket lag som helst. Självaste Spårvägen, serieledarna i juniorserien, kommer ikväll på besök till Ekerö. Om det jag hört stämmer så spelar jag även ikväll mot en av mina vänner från skolan, vilket alltid är kul (så länge det inte är en målvakt... vilket det inte är!) . Maten är redan uppäten och jag överväger starkt att ta en liten nap innan det börjar dra ihop sig för att vara helt fit for fight vid sju-tiden då det smäller.
TAGGA NU TJEJER!!!!

Tack


Ja som alla vet gick det inte hela vägen i finalen, men ingen idé att hänga läpp för det! Sverige var det enda lag i hela turneringen som Norge hade stora problem mot, och att besegra ett superstarkt Norge med en lika stark starttrupp som bänk, något som Sverige saknar - än så länge.

Trots en finalförlust går det inte att vara annat än otroligt stolt och positivt överraskad av Sveriges damer i handboll, vilken glöd, vilken kämpaanda! Sen går det inte att inte nämna Gulldén, Torstensson, Grubbström, Wiel-Fridén, vilka jävla lirare alltså. Tänk att ha Torstenssons skott, Gulldéns magnifika passningar, vilken jävla lirare man skulle vara då!

Ville bara skriva och tacka för två underhållande veckor, som jag har njutit!

Ett fint mottagande på mer än hundra supportrar på flygplatsen. Så värda! Bild: Dn.se


Ödets ironi


Det är redan ironiskt från början att ha själv match samtidigt som em-finalen är. Ännu mer ironiskt blir det när ett sms landar i inkorgen som säger att ens egna match är inställd för att motståndarlaget har lämnat wo. Är det här vad man kallar ödets ironi?

TAGGA NU!!! Det är final och ALLT kan hända!!!!


Sport ska ses live


Nu när det mesta av adrenalinet har lagt sig och att Norge mycket övertygande står för motståndet i morgondagens final börjar tankarna snurra på riktigt. Är det sant? Har det här verkligen hänt? Tankarna må snurra men sinnet har fortfarande inte riktigt fattat.

Ett problematiskt problem som nu har dykt upp bland detta virrvarr av glädje är att jag har match imorgon, starttid 17.45. Whaaaaat!? Det är nästan så man vill kalla det ironiskt. Vem frågar jag, VEM har lagt den tiden? Visst var det onekligen omöjligt att veta att Sverige skulle nå final men jag tycker att man borde haft någon kännedom att det åtminstone spelades final den tiden, som jag hade velat se oavsett lag. Att spela in i all ära - men jag är ledsen, det är inte samma sak. Sport ska ses live.

Slickar denna nedriga upptäckt med att plugga lite naturkunskap. Åh så kul!

Bilder från Aftonbladet



Helt lyrisk


Helt jävla sinnessjukt, otroligt, fantastiskt!!!!!!! Torstensson är helt oooootrolig!!!
Final final final final!!!



Skå - Bajen


Bajen fick däng däng däng däng! Words can't describe this feeling. Inte bara det faktum att vi vann mot serietvåan med 31-12, den sköna känslan kommer från att vi spelade troligtvis säsongens sämsta första halvlek, men att vi i andra gick ut som ett helt nytt lag. Från att ha stått 12-8 till vår fördel och istället uttöka ledningen till en säker seger, det är det som stannar i minnet. Det övriga kan man glömma. Sen kan man gå in på detaljer och säga att Bajen bara hade en avbytare och att deras enda bra spelare skadade sig i slutet av första halvlek och sedan inte kunde spela mer och därför vara anledningen till varför de inte riktigt orkade.
Men samtidigt är det inte vårt fel att de skickar så få spelare och definitivt inte vårt fel att de slängde bort en massa energi på halvhjärtade kontringar. Segern förblir välförtjänt, oavsett!

Match från tidigare omgång. Som vanligt far som fotat


Kom då bajen!!


Nu. Mina damer och herrar. Är det dags för en riktigt viktig match. Som serieledare möter vi idag på hemmaplan våra största motståndare (de ligger åtminstone snäppet under oss i tabellen). Bajen. Hoppas alla är lika taggade som jag är och att alla är redo för en riktigt jävla grym match. Som Petter säger: Fuck off nu kör vi!!!!!

Nu gäller det!


Nu bär det av mot extremt avlägsna Haninge. 6:34-bussen väntar på oss i skrivande stund. Önska oss lycka till medan ni ligger och sover!

Första advent


Godkväll!

Helgen har varit mycket bra och trots att det är mycket plugg som nu väntar så känner jag mig ganska lugn. För en gångs skull. Eller jag tror det i alla fall, jag försöker intala mig att allt löser sig och allt blir bra, bara man andas.

Motståndet vi mötte igår var inte av den kaliber jag hade föreställt mig att det skulle vara, de var faktiskt dåliga. Deras fula spel gynnade inte dem heller, vilket förstås resulterade i ett antal utvisningar från deras sida. Rättvisa, förstås. Matchen vanns enkelt och vi vann med mer än tjugo bollar. Säkert.

Nu ska jag lära mig mer om adjektivets komparation på italienska! Mycket nöje.


Ny kategori


Jag har en ny kategori nu. Handboll. Tyckte det var dags nu. Bra för alla, mycket enklare!

  • Jag har lagt in det mesta från denna säsong i denna kategori. Om jag inte har helt fel. Men att sitta med allt som handlat om handboll i fyra år på den här bloggen.. Känns lite onödigt. Man lever i nuet ellerhur :)

Bittert


Sen mina damer och herrar. Måste jag också berätta att vi för första gången i år blev besegrade av ett annat lag. Med minsta möjliga marginal.

Spårvägen stod för motståndet, ett lag som har fått otroligt duktiga spelare från nästan hela Stockholmsområdet, så klart vi förstod att det här skulle bli en svår match. Tyvärr är det långt ifrån vår bästa sida vi visar upp, snarare tvärtom. Försvarsspelet funkar inte, målvaksspelet funkar inte och framåt är det trögt. I mitten av andra halvlek ligger vi under med så mycket som fem bollar. Vi kommer ikapp, men tappar igen. Men med en sista kraftansträning lyckas vi kvittera med sju sekunder kvar, då händer det som inte får hända. Ett missförstånd. Ungefär hälften av laget förväntar sig att vi ska markera bort alla motståndarspelare, hälften tror att vi ska ställa upp i ett vanligt försvarsspel. Spårvägen tar tillfället i akt och med två sekunder av matchen gör de sista målet och vinner med 25-24. Jag vet inte om en förlust någonsin har smakat såhär surt. Jävlar. Helvete.
Ändå måste det nämnas att trots att vi mötte ett såpass bollskickligt lag som Spårvägen och långt ifrån hade vår bästa dag på jobbet så lyckas vi nästan (sååå nära!!) pressa matchen till oavgjort. Så nära.
Men på hemmaplan, då jävlar!

Underbara lag



Väntar aldrig för länge


Som väntat, en vinst. En storvinst! Vinst med 7-49, sweet. Måste dock berömma Ösmo för att de kämpade hela matchen igenom, trots att det gick som det gick. Sånt är imponerande och sådana lag är svåra att inte tycka om. Trots att de kanske inte är bästa handbollsspelarna så är det ändå häftigt och inspirerande att se människor som aldrig ger sig.
Pappa tog som vanligt bilder men som vanligt är han inte jättesnabb på att plocka ut de bästa och lägga upp dem. Men jag förstår honom, det tar tid. Så låt det ta tid :) Den som väntar på något gott..

Tidigare inlägg