Bitter fredag


Blir alltid så deprimerad när vår geografi- och naturlärare tvingar oss att kolla på filmer som handlar om hur världen varje dag våldtar miljön med att hugga ned regnskog, elda fossila bränslen och skapa berg av sopor. För att nämna några av sakerna vi människor gör varje dag mot vår vackra natur. Det gör verkligen ont i hjärtat när filmen visar bilder från Sydamerika där man utan vidare eftertanke bränner ner regnskogar i syfte att odla på den bara marken, som egentligen är värdelös odlingsmark eftersom den är inte innehåller någon näring, eller för att djur ska beta där för att vi människor i Västvärlden ska få det köttet vi i allt större utsträckning frågar efter.

Vi människor är så naiva. Vi alla är ju fullt medvetna om vad som händer i världen, ändå väljer vi att blunda och sticka ner huvuden i sanden för att det helt enkelt är för jobbigt att hantera. Men snart (vänta ni bara) kommer det komma en tid då det inte längre är möjligt att backa för problemen, då det inte längre är möjligt att blunda, för då är problemen så omfattande att verkligen hela världen drabbas hårt, inte bara tredje världen. Jag hoppas att när den dagen har kommit att vi åtminstone har gjort en del åtgärder för att stoppa det tåget som just nu går i rusande fart käpp rätt åt helvetet.



5



Dag 5 – Någonting jag vill ha mer än något annat just nu


Är det här man ska svara världsfred, mat till alla och inga fler naturkatastrofer? Eller drar svaren mera åt en ny platteve, en utomlandsresa eller en iPhone?

Om vi ser till det mer materiella så skulle jag verkligen vilja ha en ny kamera, såååå gärna. Och om det var möjligt, varför inte en hel studio med blixtar, spotlights och allt där emellan? Men samtidigt vill jag ha en egen lägenhet, ett jobb efter gymnasiet, en tv, en walk-in-closet, en trisslott där jag vinner tio miljoner direkt på skrapet, en jorden-runt-resa, ett eget flygplan och varför inte när jag ändå är igång, ett fotografiskt minne och världens högsta IQ så jag kunde säga hejdå till jobbiga loggar, omöjliga matteläxor och utmattande argumenterande texter.

Det skulle vara något. Ellerhur?

Okej. Enough.
Faktum är, att någonting jag verkligen vill ha så är det vår. Gröna skott, fordon som sopar gatorna från sand, soltimmar, fågelkvitter. Ett hopp för att det finns ljus och värme i detta land.

 






















4



Dag 4 – Mina mål/drömmar/önskningar



Folk frågar alltid. Vad ska du göra sen? Vad vill du göra? Vad vill du bli?
Jag svarar alltid. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte!

Nuförtiden är möjligheterna oändliga till vad man vill göra med sitt liv, med rätt kontakter, motivation och bra betyg kan du bli vad du nu än vill. Om det nu vore så enkelt att man visste vad man skulle välja bland alla tusen olika vägar i livet. I ärlighetens namn har jag verkligen ingen aning vad jag vill jobba med i resten av mitt liv, inte en susning. Tidigare har tankarna kretsat kring polis, men jag är så rädd att jag ska ångra mig för jag känner inte säkert att det är just det jag vill bli.
För det är trots allt ett stort steg. Jag vill känna när jag går till jobbet fem gånger i veckan att det är kul och stimulerande, jag vägrar vara en av alla de som har en klump i magen på söndagskvällar och som hatar sitt arbete. Det är mitt liv och mitt jobb är en stor del av det, därför vill jag välja omsorgsfullt.

Eftersom mina betyg också är såpass bra ökar min valfrihet ytterligare. Vilket är bra när jag slutligen vet vad jag vill göra. När det nu är.


Mina mål just nu är att jag ska klara gymnasiet med så bra betyg som möjligt. Det betyder inte att jag måste ha MVG i alla ämnen som jag just nu har, det handlar om att jag ska göra mitt bästa utifrån min förmåga och vara nöjd när jag vet att jag har gjort vad jag har kunnat. Det där med att få högsta betyg för mig har absolut inget att göra med att få pengar hemifrån, få uppmärksamhet eller något liknande, det handlar om att jag gör det för min egen skull för att sedan kunna välja vilken utbildning jag vill gå sen. Jag är en människa som är bäst på att ångra mig, så oavsett hur jobbigt jag tycker det är att jobba så jag gör det ändå för jag vet att jag annars kommer ångra mig den dag jag vill in på en utbildning jag inte kan komma in på, på grund av att jag låg på latsidan under gymnasiet. Jag vet att det inte bara handlar om betyg för att komma in på en utbildning, men jag vill att mina möjligheter ska se så bra ut som möjligt för att få chansen.

Man lever bara en gång, därför vill jag få ut det maximala från just mitt liv.




3


Dag 3 – Min favoritårstid och varför


Våren är på sitt sätt underbar för då börjar hoppet komma tillbaka att Sverige kan faktiskt ha en temperatur över noll grader. Men ändå, våren är bara en försmak till vad som komma skall. Sommaren.

Tittade i arkivet samtidigt som jag skrev det här inlägget, och oj så jag längtar!


Jag vet att ni redan har sett de här bilderna, men eftersom fortfarande älskar dem får ni titta en gång till.. :)


2


Dag 2 – En person jag vill träffa just nu

Patrick Demarchelier


Ni som tittar på Top Model 15 kanske känner igen honom från en av avsnitten då han var kvällens fotograf. En fantastisk fotograf med underbara bilder som jag kan dräggla över i dagar. Jag skulle definitivt inte säga nej till att träffa honom.





1




  1. Jag är en stor Melodifestivaltönt. Jag har koll på det mesta som har sjungits i tävlingen från 2002 och framåt, allt från låtar till programledare till hur framträdande såg ut till vilka deltävlingar varje artist varit med. Sjukt? Vet inte. Vissa resonerar så.
  2. Just nu har jag MVG i alla ämnen.
  3. Ganska nyligen har jag fem blåmärken på/runt höger knä. Ett stort, tre medium och ett litet. Hur? Handboll är en hård sport. Och jag får otroligt lätt blåmärken. Härdad får jag se ut under handbollssäsongen ;)
  4. Jag älskar orange.
  5. I nuläget är vi serieledare i både juniorserien och damserien. Sweet.
  6. När jag var liten hade jag ett gossedjur som hette Lilla My, alla ni som har sett Mumindalen vet vem hon är. Hon var mitt allt, men sen några år tillbaka har hon gått i pension. Inga armar, fötterna på trekvart, ett halvt öga kvar, trasig klänning. Pensionen var helt klart väntad.
  7. Jag tränar ungefär sex gånger i veckan (sju om ridning räknas), tre gånger i skolan och tre gånger med laget. Plus två matcher på helgen.
  8. Jag älskar min säng jag fick i julklapp från Kungsängen. U n d e r b a r .
  9. I sommar blir det troligtvis en tripp till GREKLAND!
  10. Jag drömmer om en ny kamera. Min d70 i all ära men jag känner att det verkligen börjar bli dags för en uppgradering. Tänk om man hade pengarna till det också.. En dag kanske.

Dilemma

http://tbl.imageg.net/graphics/product_images/pTBL-1404559v250.jpghttp://bitterblondin.se/wp-content/uploads/2010/09/Hunter-stovlar-tintin.png
http://soffiproppen.blogg.se/images/2010/dr-martens_70256781.jpg



Jag är i ett dilemma. Ett hemskt dilemma. HUR I HELVETE SKA MAN VETA VILKA SKOR MAN SKA VÄLJA?

Jag har länge, länge suktat efter att par riktigt snygga låga kängor, till exempel ett par Dr. Martens.
Men så en dag var jag inne i en Timberland-affär och upptäckte godbiten uppe i vänster. Alltså brutalt var snygga de var. Det vände allt upp och ned.
För samtidigt har jag länge velat om jag ska investera i ett par Hunters. Riktigt snygga, finns i många färger, och extremt funktionella såhär års.
Samtidigt är det ingen hemlighet att Mr. Timberland i alla tider haft kvalitetsskor som en person jag kräver - mina fötter som är överkänsliga kräver bra sulor och jag hatar att bli blöt om fötterna. Vilket jag och Mr. Timberland är övertygad om att dessa höga kängor klarar. Utan svårigheter.
Men jag köper jag dessa höga kängor, känns det helt plötsligt onödigt också med ett par låga. Kängor som kängor liksom. Och då vet jag inte om Hunter är värt att investera i heller, eftersom de är också höga och jag vet inte.. har typ samma funktion?
Ett ytterligare problem är att jag inte vet om det blir speciellt snyggt med höga stövlar och sedan färgglada tights i alla färger och mönster till, något som jag alltid har på mig. MEN de är så snygga!

Ena dagen säger hjärtat Hunter och Dr. Martens, andra dagen Timberland. Jag kan helt enkelt inte bestämma mig. Inte än i alla fall.

Pengar är inte problem i några av fallen eftersom jag jobbade i somras och knappt förbrukat ett öre av dem.. Men det gör valet lika svårt. Om inte svårare.


Snart är det kris. Snart kommer den riktiga kylan.

Hjälp?

Moment of truth


Dina bokstäver är latinska. Dina siffror arabiska. Din demokrati är grekisk.Din pizza är italiensk. Din kebab är turkisk. Du älskar att åka till Thailand. Din favoritrappare har afrikanskt påbrå och han den där roliga på TV är kurd. Din landslagskapten är bosnisk. Visst vore livet tråkigt utan "invandrare" Sverigedemokraterna?

Ologiskt


Politik är knepiga grejer. Helt klart.

Något jag speciellt inte förstår är hur Miljöpartiet tycker att deras frågor och viljor är för olika för att de ska kunna samarbeta med Alliansen, samtidigt som de vill att Alliansen ska försöka samarbeta med Vänstern och Sossarna också, vars frågor och viljor är ännu mer olika än Miljöpartiets? Känns som om de just nu bara vill leka viktiga och ställa problem för att få uppmärksamhet.

Jag kan bara hålla med Reinfeldt, det handlar nu om att ta sitt ansvar.
För Sveriges skull.

http://demokratbloggen.files.wordpress.com/2010/03/eriksson440_217907a1.jpg


Julia undrar


 



Att ta en paus ibland från saker är inte helt fel. Eller?

Som idag. Första ridlektionen sen i våras. Månader sen. Evigheter sen. Man kan nästan beskriva känslan som nervös precis innan jag skulle sitta upp på hästen. För ovanans skull.
Men vet ni, det gick hur bra som helst. Hästens bakben kom verkligen igång (vilket är viktigt för er som inte är hästintresserade) , och tempot och takten var relativt hög för att vara en ganska lat häst som den jag red idag. Och trots att jag hade ett sämre spö så gick det ändå. Så trots flera månaders total avskurning från allt som innebär stall, hästbajs, sadlar och hovkratsar, så gick det bra.

Likaså med pingisen. Jag kan inte minnas senaste gången jag var i kyrkan och körde en riktigt omgång pingis. Kvällen idag kändes till en början att bli lite ringrostig, men jag repade mig snabbt. Trots flera veckors uppehåll. Jag kände mig nästan bättre än vad jag var tidigare.

Pauser verkar inte vara så dumma med andra ord. Men hur kan det vara så? Egentligen? Jag känner människor som tränar upp till 6 gånger i veckan med det de håller på med för att bli så bra de kan bli. Och duktiga blir de. Men samtidigt, när jag har uppehåll i ridningen och kommer tillbaka någon månad senare, så går det fortfarande jättebra. Inte fantastiskt kanske, men riktigt bra. Hur kan det vara så? Metoderna går ju liksom emot varandra.

För tränar man inte, blir man inte bättre. Det säger ju sig självt.
Jag har ju själv sett vänners glöd i fotbollslaget försvagas vecka för vecka, på grund av deras frånvaro från träningarna. I och med att de tränar mindre utvecklas de inte i samma takt som alla andra. De har hamnat på efterkälken. Det är inte kul. Därför slutar det oftast med att dessa tjejer slutar.
Fast det handlar mest egentligen när jag tänker efter om att de kommer lite då och då när de känner för det. Eller snarare när de känner sig tvungna att komma. Det är ju inget riktigt uppehåll.

Man kanske ska fundera lite på varför man väljer att ta ett uppehåll. I mitt fall handlade det om att terminen tog slut och för att jag inte hade riktigt lust att gå till kyrkan när det var så lite folk där under sommarlovet. Det kanske handlar mycket om lust och vilja. Har man inte viljan är det svårt att utvecklas. Förlåt, har man inte viljan är det omöjligt att lära sig något.
Så om man tar uppehåll när man är trött på skiten, och sedan ett tag senare kommer tillbaka, mer sugen än någonsin. Är man bättre då än man var innan eller är man tillbaka på ruta 1, eller återupptar man där man slutade?

Nej vet ni. Det här gör mig inte klok. Tror jag måste fundera vidare på det här.


Vad tror ni?


Nationaldag?


Innan matchen när vi sitter i omklädningsrummet och pratar

Tränaren: Jag förstår om folk egentligen vill göra något annat idag när det är flaggdag och sånt idag, men nu är vi alla fall här och får göra det bästa av situationen, trots att vi bara är 12 spelare.

Söt tjej: Varför är det flaggdag?

Tränaren: För att det är Sveriges nationaldag....

  • Kanske inte dagens smartaste men samtidigt så förstår jag henne. Jag har knappt heller tänkt på att det är Sveriges nationaldag, och jag har verkligen inte firat det heller. Möjligtvis för att den idag låg på en söndag, en jättetråkig dag som dessutom är helgdag. Men ändå liksom. Något det borde det väl ha varit, förutom flaggor på bussarna? Ingen orkade kanske.

http://gurgin.files.wordpress.com/2008/06/svensk_flagga1.png




Tonårsmikron


Det är ingen hemlighet att vår mikro här hemma har några år på nacken. Eller några, över tio, närmare femton år skulle jag säga. Det är några år. Vad jag vill komma fram till, är att nu efter femton år verkar den ha kommit i ett slags målbrott. För varje gång tiden har tagit slut och den ska pipa sitt vanliga pip, har den nu helt plötsligt börja skära sig. Alltså från vanlig "pip pip maten är klar" är det nu istället "piiIIIIEEEP PIIIIIIIIIp". Jättekonstigt. Fast killar kommer ju i målbrottet när de är typ i den åldern, så det kanske är naturligt ändå. Fast ändå. Det är ju trots allt en mirko. En mikro i tonåren.


http://medvetenskap.files.wordpress.com/2009/01/micro.jpg


Courier-hat


Vet ni vad jag hatar? Att läsa bloggar som använder sig av i sina inlägg, Courier New. Det spelar ingen roll hur bra personen i fråga skriver, jag klarar bara inte av att läsa den med just den textstilen. Det går bara inte. Varför? För att mina ögon ploppar ut av den, för att jag mår dåligt när jag ser den, för att det blir plottrigt, för att den inte ska vara till för att skriva inlägg med. I can do the list long.

Hot or cold


Tycker inte ni att det är lite lustigt dessa dagar då våren riktigt infunnit sig att vissa människor är lite mer frusna än andra? Jag menar ena dagen kan man ju möta någon som glider runt i en Canada Goose-jacka eller en Fjällräven, samtidigt som man själv står där bredvid med en skinnjacka. Är det verkligen så stor temperaturskillnad på oss människor? Förvisso är det fortfarande relativt kallt på morgonen, men jag kan inte hålla med om att en jacka som äventyrare har när de är på Antartiskt är nödvändig. Sverige är ett kallt land, speciellt uppe i norr, men bor man i Stockholm och det är maj, nästan juni, känns vinterjackan inaktuell. Era frusna jävlar! Haha

http://www.fyndtorget.se/users_images/49840.jpg



Tiden går fort


Hamnade av någon anledning inne på min, Jojjos och Beas gamla blogg där jag hittade ett inlägg om "The Baby Father", minns ni honom? Pojken som blev pappa som 13-åring? Själv hade jag helt glömt bort det, trots att det är en stor händelse så tar tiden med sig en hel del minnen. Jag menar hur många minns mördade Engla?

Länk till inlägget.


Så olika


Tänk att man kan tycka så olika om saker. Till exempel, Bea har lagt upp på sin
blogg bilder från när jag fotade henne i drottningholm, och de bilder hon har lagt upp måste alltså vara de hon tycker blev bäst. Bilder som jag själv inte skulle ha lagt upp om jag bara la upp några få från "photoshooten". Isåfall skulle det vara de här:






Okej nu har vi ju faktiskt valt två likadana bilder, men utav 7-8 stycken där man valt de man själv blev mest nöjd med så är åsikterna rätt lika. Det är ju ändå ganska häftigt att hon till exempel ser något extra i de bilderna hon har valt som inte jag ser, och tvärtom.

Räkna dina guldkorn

http://www.poeter.se/textpix/1229093745.jpg

Har ni tänkt såhär någon gång: "Ge mig bara den här grejen, så looovar jag att aldrig mer tjata om något mer, sen är jag nöjd". Men när ni fått den där grejen som ni så gärna ville ha, kommer ni istället på en annan sak, där ni också lägger samma löfte att om ni får just den här saken, då är man nöjd. Men nöjd blir man inte, för sen vill man ha en ny sak, och en till och en till. Det slutar inte.
Been there done that? Jag har svårt att tro att ni är ensamma.

Kommer ni ihåg när ni var mindre, när er bästa kompis hade fått den där sjukt fina barbiedockan med guldlockar eller den där ashäftiga radiostyrdabilen med flames på i julklapp, hur avundsjuka ni var på honom/henne, och att ni ville ha en likadan? Den sekunden ni såg deras julklappar glömde ni bort det häftiga dataspelet ni fått, som så av många dina vänner hade trynat efter i flera månader. Det spelet hade ingen betydelse längre, för nu var det den där dockan du ville ha och inget annat. Eller det är väl klart att det hade betydelse och det är väl klart du skulle installera det snart och spela det, men det kunde vänta, för det var ju ändå inte lika häftigt som dina vänners klappar. Eller? Det var ju vad du tyckte, men höll alla dina vänner med?
Saken är den att de troligen var lika avundsjuka på dig som du var på dem, men det vet eller tänker inte du på eftersom du vill ha den där satans dockan.

Vad jag försöker komma fram till är att gräset behöver inte alltid vara grönare på andra sidan, även fast det ibland känns så. För även fast den där radiostyrda bilen är ashäftig, så har ju du ändå ett dataspel som inte din kompis har?

Jag tror att vi ofta glömmer vad vi har och istället fokuserar på vad vi inte har, - vad vi vill ha. Vänd istället på steken och räkna dina guldkorn, vad har du som andra också har, men som andra inte har också? Då kommer du att se att du kanske inte har det så dåligt och att dina saker du äger faktiskt också är awesome.

Jag kan till exempel säga att jag är jätteavundsjuk på Agnes som fick åka på konfirmationsläger i år igen, men samtidigt så åkte jag denna sommar till USA i 3½ vecka. Eller att Sandra har en ny asbra mobil, samtidigt som jag har en Ipod Nano som jag älskar.
Det är så lätt att man glömmer det man har och istället fokuserar på det alla andra har, men inte du.

Därför, ta dig din tid och räkna dina guldkorn, och ingen annans. Kanske lär man sig då att uppskatta det man har. Eller?

- Vi har alla varit små

Jag måste bara fråga: Är det så hemskt att titta på bilder på en själv för några år sedan?

För två dagar sen la jag in cirka femtio bilder på facebook där rubriken löd "Det var bättre förr", där det förstås innehöll gamla bilder på folk i vänskapskretsen. Två dagar senare har albumet 367 kommentarer, där mer eller mindre hälften är liknande med :"fyfaan ta bort tack". Varför kan man bara inte skratta åt det som varit, det är ju precis så att du har för korta byxor på dig nu eller en löjlig frisyr eller vad det nu är som grämer dig över bilden.

Bara för att bevisa motsatsen så lägger jag in några mindre beundransvärda bilder på mig där alla är tagna för över tre år sen.













- Ja det börjar närma sig ..

.. Det nya året och jag är inte alls redo för ett 2009. Att bara skaka av sig 08 på en kväll känns lite magstarkt för mig. Alla dessa minnen från åttan och för att inte ens tala om sommaren. Jag har alltid haft otroligt svårt att bara släppa saker, och att låta ett helt år rinna ifrån mig .. blir bara för mycket. Jag vill inte jag vill inte ha ett nytt år. Önskar jag kunde leva ända till ett nytt årtusende, typ 3008.
Får man gråta på nyår?

Emelie och jag på Gotland sista veckan på sommarlovet

- Ett sådant sammanträffande

Är det inte lite läskigt att jag kommer in på den här bloggen och läser det här inlägget och går sedan in på den här bloggen och läser det här inlägget? Det är ju för sjutton gubbar samma match!
Ofta det händer att jag kommer in på två bloggar nästan samtidigt som har mött varandra i fotboll?

Tidigare inlägg