Cake to bake

Ja hörrni, vad säger man? Är det Eurovision så är det. Där finns det till och med utrymme för glada lattvier (säger man så om folk från Lettland) att sjunga om tårtor som ska bakas. Kul verkar de ha i alla fall!

 
 
 

Allt jag säger är sant

Läste nyss ut en bok jag började läsa i måndags. Allt jag säger är sant hette den, skriven av Lisa Bjärbo. Ska jag vara ärlig så älskade jag den, och det är kanske därför jag har sträckläst sen jag kom hem vid fyratiden. Egentligen hände det inte sådär jättemycket i boken, det var inte alltför många överraskningar och det var inte alls sådär dramatiskt spännande. Ändå tycker jag verkligen, verkligen om den. Jag tror det har något att göra med Bjärbos otroligt härliga språk hon använde i boken, och den fantastiska huvudkaraktären, och de små händelserna som ändå blev så stora. Små underbara härliga skämt, och sorgliga stunder som ändå får ögonen att torras. Man berörs, helt enkelt.

Hur som. Jag rekommenderar den varmt för mina få läsare där ute som vill läsa en trevlig och lättläst bok men som på något sätt fastnar i sinnet.


Lycklig

Och ja, förstås är jag SKITGLAD att fantastiska Loreen tog hem segern i lördags. Jag har bara inte hunnit skriva det än! Vi satt och skrek i början efter de första tolvorna, även fast jag var ganska säker på att hon skulle ta hem det. What can I say, jag blir medryckt i stämningen, haha.

I am I am

Och kisar, om ni är lite nostalgiska som jag, så kan ni alltid lyssna på denna. Man (läs: jag) glömmer allt för ofta hur bra Melody Club faktiskt är. Känns som de har kommit lite i skuggan av The Ark, som förövrigt också är (var) fantastiskt bra.


The girl with the dragon tattoo

Snart dags för fredagsmys med snacks, film och hela baletten. Kvällens film är den svenska versionen av Män som hatar kvinnor, som jag ännu inte har hunnit se ännu, men är väldigt nyfiken på att se hur den skiljer sig från den svenska versionen. Jag har hört att Rooney Mara ska göra riktigt bra ifrån sig som Lisbeth Salander, som Noomi Rapace också gjorde en fantastisk tolkning. Kan Mara toppa Rapaces prestation? Det återstår att se! Ciao ciao

S


The stars come out and all that counts is here and now

Är liksom Maria, fullständigt uppslukad av denna låt. Trots att hon redan har skrivit det, så känner jag att jag måste skriva jag också. För den är så jäkla bra. Texten skulle förstås en femåring klara att memorera, men det spelar ingen roll. Den fastnar på hjärnan som Karlssons klister.


This is it, boys, this is war - what are we waiting for?

Helt okej låt faktiskt. Eller vad fan, vem försöker jag lura, den är helt JÄVLA underbar.


Detta är framtiden

I tvåan skrev jag som sista uppgift i Svenska B en bokrecension om Hungerspelen. Tänkte att det skulle vara passande att publicera den nu. Kanske ett intresse finns liksom.


Klockan börjar föra ett fasligt oväsen klockan 7.00 och stör den lilla sömn jag har fått i natt. Jag börjar denna morgon som alla andra morgnar med att navigera runt på min Iphone för att svara på nattens sms och titta efter eventuella händelser på facebook samt uppdatera min twitter. Jag väljer sedan att äta min äggsmörgås med kaviar och ett glas juice framför min laptop för att samtidigt kunna titta på gårdagens Big Brother-avsnitt som jag missade igår för jag valde att se Plastikturisterna i Thailand istället. Bläddrar snabbt förbi dagens läxor innan jag på en och samma gång måste borsta tänderna, klä på mig och packa väskan innan det bär av till bussen i ett fasligt tempo för att inte missa den.  Väl framme i skolan verkar det vara som om det har hänt någon form av terroristattack i Mellanöstern, några få i min klass har det som samtalsämne. Helt ointressant. Jag och mina kompisar väljer att föra en livlig diskussion om gårdagens avsnitt av Big Brother där vi bara inte kan fatta hur Patrik åkte ut istället för Rodney. Min kompis Hanna berättar också att nya Iphone fem kommer i höst och att hon redan nu har fått erbjudande om att förhandsbeställa den. Hur coolt!? Bra mycket coolare än terrorister i alla fall. Vad som händer utanför min intressecirkel rör mig faktiskt inte ryggen egentligen, visst kan jag se sakerna på tv men det som visas känns inte särskilt relevant. Det skulle aldrig inträffa mig…

Det är mycket som händer runt om i världen varje dag och det är framför allt mycket som förändras varje dag och från år till år. Från freestyle till Ipod, från Myror i Brallan till Big Brother och ett klädmode som ändras från vecka till vecka. Det verkar som om världen snurrar allt fortare. Och när den slutligen börjar snurra så fort att vi inte längre kommer hinna med, vart är vi då på väg?

I Hungerspelen från 2008 skildras en framtidsroman utav Suzanne Collins om huvudpersonen Katniss förvridna liv i det enda återstående landet Panem, bosatt i Distrikt 12 är varje dag en kamp för överlevnad. En ond regim har de andra elva distrikten i ett hårt grepp och utnyttjar dem till att producera det Huvudstaden, regimens säte, skulle tänkas behöva, vilket är allt från föda till underhållning. Det sistnämnda uppfylls genom att en flicka och pojke lottas fram varje år från varje distrikt för att sättas på en arena i ett enda uppdrag: överleva. Självklart direktsänds hela den flera veckor långa sändningen över hela landet i uppgift att underhålla Huvudstaden och för att påminna distrikten deras hopplösa situation de befinner sig i.

Panem är ett land med enorma klyftor. En människa i Huvudstaden kan leva i en lyxig lägenhet och få sitt hår färgat i alla regnbågens färger varannan dag och köpa ett litet piller för att mätta sin hunger, medan en människa i det fattigaste distriktet går igenom dagen i hopp om att ha funnit tillräckligt mycket med mat för att inte svälta ihjäl. Dyra mättande piller är inte att tala om. Skulle en huvudstadsbo i en olycka förlora sitt ena ben finns det alltid en superutvecklad vetenskap som kan skapa ett nytt ben åt honom/henne, hade personen däremot oturen att leva i distrikten hade det varit tack och adjö med benet och ett ännu olyckligare liv hade varit ett faktum. Orättvisan i landet är ofantlig, nästan obeskrivlig.

Fast detta är trots allt bara en framtidsroman, det som händer i boken är inte verkligt, detta skulle aldrig inträffa vår värld, här finns det bara Iphones och genmanipulerad mat som är utvecklat, inga nya riktiga ben att tillsätta eller piller för att mätta hungern. Det finns ingen världsledande dominerande makt. Och att skapa ett riktigt Hungerspel är väl inte möjligt? Nej, att få ett riktigt Panem i framtiden är en omöjlighet.

Eller?

Vi är faktiskt redan en god bit på vägen. Vi har i dagens läge ett västerländskt samhälle där kraven på att ständigt bli underhållna ökar för var dag som går. Med värdelösa och obildade program som Big Brother och Plastikturisterna i Thailand får vi underhållning för stunden men som lämnar all form av kunskap redan innan introt hunnit spelats. För länge sen underhölls romarna under Antiken genom gladiatorspel, det är inte en omöjlighet att ett uppdaterat spel väntar i framtiden. För hur underhållande vore inte det? Tänk er själva, ett direktsänt program som visas över hela världen. Big Brother möter gladiatorspelen. Vilken succé. Vilken tragedi.

Afrikas länder ligger i botten av välfärdslistan medan det finns ett Europa vars länder toppar listan. Klyftorna är enorma och frågan är om de minskar eller utvidgas. Vi har ett FN som på något sätt försöker förena världen, men arbetet går långsamt. Vem vet hur världsbilden kommer vara i framtiden, har Kina, som det redan pratas om som framtidens världsledande makt, tagit över Afrika som sina underlägsna? Eller har det redan hänt? Varje dag lider åttahundra miljoner människor av svält medan vi sitter och fnissar när vi ser Gordon Ramsay spotta ut mat som inte håller Manhattans standard i Hells Kitchen.

För att inte tala om dagens teknologi, som går i en allt snabbare takt. Det är idag möjligt som ung att ta reda på vad som kan orsaka ens död i framtiden, och när det händer. Obotliga sjukdomar som Huntingtons kan man som tonåring få reda på när man ska drabbas och när man kommer dö. Nämnvärt är också alla Iphones och surfplattor som lanseras varje år, snart kanske vi kan flyga på dem till skolan också, och på så sätt utöka skillnaderna mellan rika och fattiga ytterligare.

Allt detta finns inbakat i Collins spännande och nervkittlande roman, som vid första läsningen bara är en fruktansvärt underhållande och beroendeframkallande bok, men som vid en djupare läsning är en stor varning för vad som (eventuellt) väntar oss. Tar vi inte Collins varning på allvar, så ska vi inte heller bli förvånade den dag vi sitter framför teven och får höra om ett nytt gladiatorspel som kommer sändas världen över, eller den dag Rapport ersätts utav nya Paradise Hotel.

 


10/10 bananer


Man kan säga att det var en någorlunda laddad stämning igår minuten innan bion drog igång. OM jag var laddad. Overkligt kändes det. Nu var det dags liksom, efter all tid jag väntat. Ni vet säkert känslan själva.

I alla fall. Filmen. Innan hade jag en orolig föraning om att de inte skulle kunna hantera det framtidstänk böckerna utstrålar, om en huvudstad som byter mode varje dag, har alla möjliga färger på håret och ett helt sanslöst konsumerande. Jag hade skräckbilder om att det typ skulle se ut som Spy Kids, som är ungefär hur dålig som helst. Men faktiskt, så lyckades de jäkligt bra med alla miljöer (även i distrikten) och kostymer, vilket var en stor lättnad.

Det blir sällan särskilt bra när en manusförfattare försöker återskapa filmen exakt som boken är, vilket också var ett orosmoment för att det skulle ske. Det gjorde det inte. I böckerna är hela berättelsen ur Katniss synvinkel (full förståeligt och logiskt) men i filmen så är vinkeln mer objektiv, mer övergripande liksom, och det lyfte verkligen filmen.

Jag kan bara hålla med om det Maria I sa efter filmen: Den var perfekt. För det var det verkligen, det finns nästan ingenting som jag skulle vilja ändra/få med, och då är det bara smärre detaljer som jag som besatt fan hade önskat få se. Som jag egentligen klarar mig utan.

Ursäkta språket. Men den var så jäkla bra. Och ingen än jag är lyckligare över detta. Helt klart, utan att tveka, 10/10 bananer. Möjligtvis en aning partiskt, men det ändrar ändå inte betyget. Och, slutligen, Se den!



Rätt låt måste vinna


Har suttit i fem timmar med endast plugg så jag tycker nu bestämt att jag förtjänar en rast. Eller om jag är ännu mer frikostig - det räcker för idag. Men plugg är inte vad detta inlägg var tänkt att handla om utan vad som i mina ögon ses som ett av årets höjdpunkter, Final i Melodifestivalen!!!!

Jag brukar alltid göra en lista på vad människor i min umgängesomkrets tror och tycker om kvällens final, men i år tänkte jag berätta själv vad jag tycker.

Tävlingen över huvudlag i år tycker jag har hållit hög klass, det finns många låtar jag genuint tycker om, trots att de inte gick till final och ibland inte ens till andra omröstningen. Tävlingen har vid många tillfällen varit oförutsägbar (Läs: Thorsten Flinck, Björn Ranelid) , och har fått stora delar av Sverige att koka av ilska. Precis som det ska vara. En Melodifestival utan skrällar är som julafton utan köttbullar - bra jäkla tråkigt. Jag älskar att det är så spridda åsikter, jag älskar den stora mångfald Melodifestivalen erbjuder varje år och jag älskar att trots att det tävlingen varje år är uppbyggd på samma sätt (fyra deltävlingar, en andra chans, en final) så lyckas Christer Björkman och hans vänner alltid med att införa något nytt som gör att tävlingen hela tiden känns ny och spännande.

Oftast är finalerna i Melodifestivalen en riktig nagelbitare och trots att det brukar finnas tendenser till favorittippade så kan man ändå aldrig helt säkert veta vem som får den ärorika Sångfågeln. Men i år, känns det ganska givet. Jag skulle bli mycket förvånad om Loreen eller möjligtvis Danny inte tog hem titeln, och det med råge. Loreen har den där perfekta låten som alla människor kan tycka om och framför allt dansa till, dessutom är hennes röst något alldeles extra.

Samtidigt vet man aldrig var den Internationella Juryn kan tänkas hitta på. Jag älskar att den finns och att vi har den som "ett pekfinger" på vad som kan funka i Eurovision och framför allt, vad som inte gör det. Men det är också nästan omöjligt att veta vad som kan tyckas falla dem i smaken, då alla vet att smaken i Europa är extremt delad. Vem vet liksom om serber går igång på en mystisk tjej med lång lugg dansandes i en annorlunda koregrafi ensam på scen. Men återigen - det är det som gör Melodifestivalen till vad den är. Oförutsägbar, nagelbitande och helt jävla enastående.




We found love in a hopeless place

 


Veckans


Fräckis går helt klart till treans nya talangprogram True Talant. Att starta igång programmet några veckor innan Idol kan inte beskrivas som annat än riktigt, riktigt fräckt. Idol kommer alltid vara Idol men jag tror ändå att en stor drös med människor känner sig mer än mättade av att se ett sångprogram per år. Eller? Vad vet jag.


Överraskning är också självklar, Viktorias lilla bebis förstås! Äntligen! Mars är en mycket ypperlig månad att fylla år i, kanske dröjer det ända till den 19:onde tills bebisen trillar ut.. ;)


Roligaste nyheten måste bara bli att vi kan förvänta oss ytterligare tre säsonger av Solsidan! Förhoppningsvis hinner de förbereda sig i god tid och hitta tillbaka till det där magiska säsong ett förde med sig. Ärligt talat så var inte säsong två sådär sanslöst kul. Upp till bevis!



 

Må dina hårddiskar förevigt alltid krasha


Otroligt mycket hat i denna låt, men så otroligt bra. All hat till alla vidriga människor i världen finns nerpackad i den här låten. Ganska häftigt.




Du spela mina nerver ut tills dom brast
En cancer i röven vart jag än satt
Denna här belöningen blir ditt tack
Hoppas att din utförsåkning går snabbt
Att dom skriver idiot i ditt pass
Att du i ditt nästa liv blir en mask
Fan vad jag behövde få detta här sagt
Blir två ton lättare än vad jag vart

Visste ni att


Redan i höst har jag två utlandsresor bokade. Den första resan kommer gå till New York i september tillsammans med familjen i några dagar för att shoppa tills vi droppar och eventuellt se ett eller två monument. Men mest shoppa! Vad ska jag annars med mina injobbade sommarlovspengar till.. Åh längtar tills jag spricker! New York känns ju ändå som en stad man bara måste besöka innan man dör, nästan att det är ett måste. Det enda som är sådär kul är resan dit. Lika bra att erkänna det redan nu att jag inte är något fan av att flyga. Det är inte det det att jag är flygrädd utan det handlar snarare om allt runt omkring - incheckning, gå igenom metalldetektorn, visa upp passet åtminstone fem gånger och framför allt den tid det tar! What can I say, jag blir uttråkad.

Den andra resan kommer att ske under höstlovet till betydligt varmare breddgrader - närmare bestämt Las Palmas (kanarieöarna). Aldrig tidigare har jag vistats på ett varmt ställe när Sverige har varit kallt. Ska bli precis som det låter som - awesome, fantastiskt, overkligt.. Förhoppningsvis följer min käre pojkvän med också, vilket kommer göra det hela ännu mer fantastiskt.

Komsi komsi höst!

1.



2.




I feel your arms around me - but not the heat


Visste ni att..


.. Jag har 36 album på facebook. Coolt va?

.. Jag heter Taimi i mellannamn. Det är finskt. Coolt? Lite?

.. Jag är expert på att stöka ned mitt rum. Det går en dag efter att jag har städat och plockat undan, och allt är tillbaka som det var förut. Men det är ett organiserat kaos! Jag hittar det mesta, för det mesta.

.. Jag har kört ett varv på Solvalla. Coolhetsfaktor 7? 6? Okejdå.

.. Vad har skottsäkra västar, brandstegar, vindrutetorkare och laserskrivare gemensamt? Kvinnor uppfann allihop. DET är åtminstone lite coolt!

Today I don't feel like doing anything

 

En tagning.
Så enkelt. Så genialiskt.


Don't you ever feel like you're less than Fuckin' perfect

 

 

Mistaken
Always second guessing
Underestimated
Look I'm still around[..]


Done looking for the critics
'Cause they're everywhere
They don't like my jeans
They don't get my hair

Strange ourselves
And we do it all the time
Why do we do that?
Why do I do that?

Tips, igen!


Snäckor!

Totalt glömt bort att påminna er, mina mycket extraordinära vänner från Upplands Väsby, Cindy och Maria, bloggar nuförtiden! Check them out!

http://cindyhanssen.blogg.se

http://strobopop.blogg.se/


Bajs


Ingen i detta land kan ha undgått att våren närmar sig med stormsteg. Underbart, tänker alla direkt. Fler soltimmar, varmare dagar, conversen tas fram, våra hjärtan smälter och allt känns helt plötsligt mindre jobbigt.

Förutom en sak. I samma takt som snön smälter framträder allt mer och mer bajset som alla hundarna lämnade efter sig i vinter och som kära matte och husse täckte över med snön. Sorry hundägare men det är bra äckligt när dessa små (och stora) korvar kommer fram under snön och era så kallade gömmor blir avslöjade. Det är dessutom svårt att undvika att kliva på dem i dessa tider eftersom marken är allt annan än färgglad vilket gör att bajset kamofleras perfekt mot marken. 
Detta fenomen inträffar varje och år och varje vår är det lika otrevligt. Är detta ett slags straff mot oss icke-hundägare, borde vi uppskatta era hundar mer eller är det egentligen vi som ska plocka upp efter era hundar?

Sorry hundägare. Det kommer aldrig hända. Plocka upp er hunds bajs!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

/*arg tjej*


Tidigare inlägg