tur i oturen?

Ja, man kan ju inte säga att jag haft särskilt tur, men att det troligtvis inte är brutet är i alla fall något, och som man borde vara lite glad över. Men att jag missar kanske Folksambollen känns inte helt lockande på grund av att man "fastnar" i ett handtag och att någon knuffar till en så att armen vrids. LYCKAT. (not) . Jag ska aldrig stå vid ett handtag igen, då slipper jag det här , usch usch usch. Kan knapp skriva ett inlägg utan att det ska ta en halvtimme. Ja, jag får skylla mig själv, visst får jag det men att jag måste ta det lugnt i en vecka, är det inte lite att ta i? Rent ut sagt: GRYMT TRÅKIGT att inte få rida , spela handboll, fotboll eller annat kul på en hel VECKA. Det är sjukt orättvist, och jag vill vill vill inte ha ont i armen. Inte för att det hjälper mycket att skrika att man vill vill vill vill, men får en att må bättre, lite i alla fall. Så, vad ska man göra en hel vecka, när inget absolut INGET är inplanerat, ja vad gör man? Träffar kompisar? Jo det blir väl det enda alternativet, och inte fy skam är det, men det är kul att göra annat också på fritiden, och det är inte att sitta och titta på när andra spelar handboll & fotboll. Lite avundsjuk, eller vad?
Det är så lätt att vara efterklok, och detta är ett alldeles utmärkt exempel, -"Varför stog jag där och hängde vid dörröppningen då, varför gick jag ens ut? Om jag bara varit inne, då hade det aldrig hänt." Det är grymt lätt att fastna där i, och bara tänka på sina misstag livet ut , och glömma det fina med livet. Det gäller att kunna gå vidare, och glömma det som hänt och leva vidare, att börja om. Det är inte mycket jag kan göra åt min arm nu, bara låta den vara och vila. För jag kan inte ändra att jag stog där just vid det där tillfället just den dagen & tiden. Jag kan leva vidare och det är just det jag gjort. Ta dagen som den kommer.

Glöm igår, lev för idag och be för i morgon.
Kram på er, /

Kommenterat

Ska du kommentera? Trevlig snäckan! Men skriv här först:

Ditt urtjusiga namn:
Klick

Din mail:

Bloggen din:

Slutligen, din egna kommentar, lycka till!:

Trackback