Detta är framtiden

I tvåan skrev jag som sista uppgift i Svenska B en bokrecension om Hungerspelen. Tänkte att det skulle vara passande att publicera den nu. Kanske ett intresse finns liksom.


Klockan börjar föra ett fasligt oväsen klockan 7.00 och stör den lilla sömn jag har fått i natt. Jag börjar denna morgon som alla andra morgnar med att navigera runt på min Iphone för att svara på nattens sms och titta efter eventuella händelser på facebook samt uppdatera min twitter. Jag väljer sedan att äta min äggsmörgås med kaviar och ett glas juice framför min laptop för att samtidigt kunna titta på gårdagens Big Brother-avsnitt som jag missade igår för jag valde att se Plastikturisterna i Thailand istället. Bläddrar snabbt förbi dagens läxor innan jag på en och samma gång måste borsta tänderna, klä på mig och packa väskan innan det bär av till bussen i ett fasligt tempo för att inte missa den.  Väl framme i skolan verkar det vara som om det har hänt någon form av terroristattack i Mellanöstern, några få i min klass har det som samtalsämne. Helt ointressant. Jag och mina kompisar väljer att föra en livlig diskussion om gårdagens avsnitt av Big Brother där vi bara inte kan fatta hur Patrik åkte ut istället för Rodney. Min kompis Hanna berättar också att nya Iphone fem kommer i höst och att hon redan nu har fått erbjudande om att förhandsbeställa den. Hur coolt!? Bra mycket coolare än terrorister i alla fall. Vad som händer utanför min intressecirkel rör mig faktiskt inte ryggen egentligen, visst kan jag se sakerna på tv men det som visas känns inte särskilt relevant. Det skulle aldrig inträffa mig…

Det är mycket som händer runt om i världen varje dag och det är framför allt mycket som förändras varje dag och från år till år. Från freestyle till Ipod, från Myror i Brallan till Big Brother och ett klädmode som ändras från vecka till vecka. Det verkar som om världen snurrar allt fortare. Och när den slutligen börjar snurra så fort att vi inte längre kommer hinna med, vart är vi då på väg?

I Hungerspelen från 2008 skildras en framtidsroman utav Suzanne Collins om huvudpersonen Katniss förvridna liv i det enda återstående landet Panem, bosatt i Distrikt 12 är varje dag en kamp för överlevnad. En ond regim har de andra elva distrikten i ett hårt grepp och utnyttjar dem till att producera det Huvudstaden, regimens säte, skulle tänkas behöva, vilket är allt från föda till underhållning. Det sistnämnda uppfylls genom att en flicka och pojke lottas fram varje år från varje distrikt för att sättas på en arena i ett enda uppdrag: överleva. Självklart direktsänds hela den flera veckor långa sändningen över hela landet i uppgift att underhålla Huvudstaden och för att påminna distrikten deras hopplösa situation de befinner sig i.

Panem är ett land med enorma klyftor. En människa i Huvudstaden kan leva i en lyxig lägenhet och få sitt hår färgat i alla regnbågens färger varannan dag och köpa ett litet piller för att mätta sin hunger, medan en människa i det fattigaste distriktet går igenom dagen i hopp om att ha funnit tillräckligt mycket med mat för att inte svälta ihjäl. Dyra mättande piller är inte att tala om. Skulle en huvudstadsbo i en olycka förlora sitt ena ben finns det alltid en superutvecklad vetenskap som kan skapa ett nytt ben åt honom/henne, hade personen däremot oturen att leva i distrikten hade det varit tack och adjö med benet och ett ännu olyckligare liv hade varit ett faktum. Orättvisan i landet är ofantlig, nästan obeskrivlig.

Fast detta är trots allt bara en framtidsroman, det som händer i boken är inte verkligt, detta skulle aldrig inträffa vår värld, här finns det bara Iphones och genmanipulerad mat som är utvecklat, inga nya riktiga ben att tillsätta eller piller för att mätta hungern. Det finns ingen världsledande dominerande makt. Och att skapa ett riktigt Hungerspel är väl inte möjligt? Nej, att få ett riktigt Panem i framtiden är en omöjlighet.

Eller?

Vi är faktiskt redan en god bit på vägen. Vi har i dagens läge ett västerländskt samhälle där kraven på att ständigt bli underhållna ökar för var dag som går. Med värdelösa och obildade program som Big Brother och Plastikturisterna i Thailand får vi underhållning för stunden men som lämnar all form av kunskap redan innan introt hunnit spelats. För länge sen underhölls romarna under Antiken genom gladiatorspel, det är inte en omöjlighet att ett uppdaterat spel väntar i framtiden. För hur underhållande vore inte det? Tänk er själva, ett direktsänt program som visas över hela världen. Big Brother möter gladiatorspelen. Vilken succé. Vilken tragedi.

Afrikas länder ligger i botten av välfärdslistan medan det finns ett Europa vars länder toppar listan. Klyftorna är enorma och frågan är om de minskar eller utvidgas. Vi har ett FN som på något sätt försöker förena världen, men arbetet går långsamt. Vem vet hur världsbilden kommer vara i framtiden, har Kina, som det redan pratas om som framtidens världsledande makt, tagit över Afrika som sina underlägsna? Eller har det redan hänt? Varje dag lider åttahundra miljoner människor av svält medan vi sitter och fnissar när vi ser Gordon Ramsay spotta ut mat som inte håller Manhattans standard i Hells Kitchen.

För att inte tala om dagens teknologi, som går i en allt snabbare takt. Det är idag möjligt som ung att ta reda på vad som kan orsaka ens död i framtiden, och när det händer. Obotliga sjukdomar som Huntingtons kan man som tonåring få reda på när man ska drabbas och när man kommer dö. Nämnvärt är också alla Iphones och surfplattor som lanseras varje år, snart kanske vi kan flyga på dem till skolan också, och på så sätt utöka skillnaderna mellan rika och fattiga ytterligare.

Allt detta finns inbakat i Collins spännande och nervkittlande roman, som vid första läsningen bara är en fruktansvärt underhållande och beroendeframkallande bok, men som vid en djupare läsning är en stor varning för vad som (eventuellt) väntar oss. Tar vi inte Collins varning på allvar, så ska vi inte heller bli förvånade den dag vi sitter framför teven och får höra om ett nytt gladiatorspel som kommer sändas världen över, eller den dag Rapport ersätts utav nya Paradise Hotel.

 


Kommenterat

Ska du kommentera? Trevlig snäckan! Men skriv här först:

Ditt urtjusiga namn:
Klick

Din mail:

Bloggen din:

Slutligen, din egna kommentar, lycka till!:

Trackback